Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/12

"Vi är som privatdetektiver fast med prylar"

Fyndjakt, miljöengagemang och estetiska kickar. Åsa Franzéns kärlek till skatter från förr är mångbottnad.

Du driver butiken Vintagebyrån inne i Varberg. Vad är det som lockar med gamla prylar?
– Hemmet känns mer personligt när man hittar något som inte alla andra har. Jag blir helt överlycklig om jag hittar något i rätt stil. Det är nästan som en jakt, eftersom det kanske bara finns ett enda exemplar. Det märker jag ibland när en kund kommer in och hittar något, men tvekar lite. Om personen kommer tillbaka och saken är såld så kan jag verkligen se besvikelsen. Kanske är det något genetiskt, att vi gillar att samla. 

Först samlade du på dig ett helt hus fullt med inredningsdetaljer från förr. Sedan startade du en egen butik. Hur blev det så? 
– Ja, det fanns en del att ta av när jag öppnade, jag hade massor med gamla saker som jag har hittat genom åren. Det började redan med mina föräldrar tror jag, de målade om möbler och gjorde ofta om hemma. Jag började gå på loppis som tonåring och blev en riktig loppisnörd. Sedan har jag jobbat som designer och produktutvecklare på Nilson Group och L:a Bruket. Så dels gillar jag att omge mig med vackra saker och dels är jag van att leta trender efter att ha arbetat som designer. En egen butik har alltid varit en dröm.

Det finns gott om butiker som riktar in sig på retro, vintage och antikt här i HN-land. Finns det någon anledning till det? 
– Jag tror att i alla fall Varberg är en jättebra plats för en butik, blickar dras hitåt. Sedan tror jag att vår styrka är att det finns många ställen nära varandra, det blir lite av en destination. Det är ju också så att vi är billigare än till exempel Göteborg och Stockholm. 

Förutom känslan av att ha fyndat något man tycker om, varför vill folk handla gamla saker? 
– Det ligger i tiden, tror jag. Det känns liksom bra i magen att inte konsumera massa nytt. Jag tycker inte att vi borde tära mer på jordens resurser när vi kan använda alla gamla saker som finns - någonstans kommer resurserna ta slut. Kvalitén förr i tiden var mycket bättre också, man märker att det inte är som Ikea direkt. Så möblerna håller både i kvalité och i stil. 

Retro, vintage, antikt och loppis. Det finns många ord som beskriver ett utbud som inte är nyproducerat. Vad är egentligen skillnaden? 
Märkningarna är till för att signalera hur gammalt ett föremål är. Annars är det nog så att den som tycker att själva priset är fyndet går mer på loppis. Vi andra har ett noggrannare urval, här handlar folk lite oavsett priset för att det är själva saken de vill ha. Då betalar man också för att någon har hittat saken åt en. Vi är som privatdetektiver fast med prylar, vi letar upp guldkornen åt andra. 

 

Fler nyheter om Varberg hittar du här

Superlokalt - här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här