Mathias Ortlieb, psykolog, och Kristina Sjöstedt, psykoterapeut, arbetar professionellt med att leda människor rätt och att få vardagslivet att fungera. Det handlar inte om att skärma sig bort.
Det är som bekant en del saker som oroar människor som inte helt valt att sticka huvudet i sanden, bröta på och köra över andra utan att ta hänsyn.
Vuxna och unga kan lätt hamna i grubblerier. Och vad gör vi då?
Huvudvärken är kanske inte grundorsaken. Vi tittar på några vardagsproblem.
Sommarlov och semester börjar lida mot sitt slut. För vissa blir avslutad ledighet en lättnad. Att hitta tillbaka till grunderna är viktigt för många.
– Skillnaden är att man märker att olika former av aktiviteter minskar. Träningssammanhang minskar. Vissa aktiviteter blir inte alls av. Fotbollen fortsätter men föräldrar ska inte vara vid sidan om. Det påverkar. Många har bundit upp sin tillvaro på aktiviteter. Familjerna baserar sin vecka på detta. Helt plötsligt har man en annan situation att man är med barnen på ett helt annats sätt än man varit på tidigare. De får inte den naturliga samvaron med andra på träningen. Mer tid hemma och mindre med kompisar.
Som kanske dessutom är bortresta...?
– Så kan det vara. Livet stannar upp kanske, säger Kristina.
– Hela den här coronaepidemin har satt fingret på saker som man i familjen tar för givet vanligtvis. Man tvingas ställa upp. Helt plötsligt har man inte samma stress med jobb, köra till aktiviteter, käka och sova. Plötsligt är det bara jobba, vara med barnen, sova. Innebär det att man blir oförberedd som förälder. Då kan det innebära att risken för konflikter hemma ökar. Som skärmtid ökar till mer än det var tidigare. Man vill bara att barnen ska vara lugna. Det finns vissa omställningsgrejer som kan vara svåra att hantera.
Många familjer efterlyser rutiner. Men de kan vara svåra att upprätthålla.
– Alla mår ju bra av rutiner, att få nu är det ”ut-och-lektid”, nu är det skärmtid. Allt är så beroende på hur man har det i familjen. Om barnen blir lämnade ensamma en hel dag är det svårt att hålla de här reglerna.
– När det gäller skärmtid och aktiviteter är det någon annan som aktiverar barnen. Att få ta över det här själva är en utmaning jag kan se. Tiden vi levt i före corona, kunde man ganska smidigt ha ett föräldraskap som rullade på genom hjälpmedel. Plötsligt finns inte de kvar. Det ställer andra krav på att förnya relationerna hemma. Hur ska vi som åker till Thailand två veckor varje år (om det är någon som gör det) kunna vara hemma tillsammans i två veckor i stället.
Föräldrar måste väl också få egentid?
– Ja, det tycker jag som är förälder själv. Det är jättebra med skärmtid. Men det har gått troll i skärmtid. Vi lever i en tid där det finns skärmar. Förr kunde video och LP-skivor ta upp tankeverksamhet. Det gäller bara att få ett sunt förhållningssätt till det. Annars blir det bara jobbigare för föräldrarna, säger Mathias.
Kristina:
– Det här löser sig om man har en bra kommunikation hemma.
Mathias:
– Vi jobbar med vuxna som har svårt att dra gränser själv och blir själv väldigt stressad av att barn pockar på uppmärksamhet. Plötsligt ska man vara mer med de här barnen. Då kan det bli svårt att skydda sig själv. Stressen på dig själv ökar.
Det finns barn som lever i vuxnas missbruk. – Det sätter ofta hela familjen ur spel. Plötsligt har man en helt annan faktor som påverkar allting vad familjen gör och inte gör. Det är destruktivt förstås och det stressar, säger Mathias.
Kristina:
– När vi gör utredningar frågar vi oss för om uppväxt. Och då ser vi ofta ett samband. En del klarar sig jättebra ändå, trots att det varit trasigt i uppväxten. Man måste ha styrka själva, men att det finns någon vuxen i periferin som ger tryggheten. Det kanske är sämre med det när vi har sommarlov, om vi återkommer till det, som när vi har skolan som trygghet. Att få vara där.
Mathias:
– Om man lever i ett hem där det finns missbruk, så är det en rimlig gissning att de här barnens psykiska hälsa påverkas mycket mer nu än tidigare. Man är mer utlämnad till hemmiljön.
På vilket sätt har ert arbete påverkats av samhällets utveckling?
– Det minns många tendenser. Sedan handlar det om min upplevelse och är inte statistiskt säkerställt. Det här med att diagnoser var betydligt mer svårare att prata om jämfört med i dag. Ungdomar är betydligt bättre på att säga ”jag har ångest” jämfört med vuxna. De uttrycker svårigheterna der har. Jag är inte säker på att psykisk ohälsa har ökat. Det är nog mer att vi gjort det mer accepterat att prata om. Folk kanske är mer öppna.
Kristina och Mathias jobbar på Trana Psykologer i Varberg.
Vad är det för besvär folk söker för?
– Depression och ångest är väl det som ligger högst. Men det är ett brett begrepp. Men vi är bättre på att behandla, säger Kristina.
Mathias:
– Det har blivit vanligt att folk öppet pratat om utmattning och att någon är utbränd. Det är normaliserat och det är bra. Man kanske har andra bekymmer sedan tidigare.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
