Trots att Sverige inte deltog i Andra Världskriget skulle det svenska försvaret stå redo att försvara landet mot anfall. Värnplikten utökades och så kallade dubbleringsregementen sattes upp på 15 av landets regementen. Varje utbildningsregemente skulle då utbilda två fältregementen istället för ett. Det nya fältregementet fick regementets nummer plus 30. Den första april 1941 föddes så I 46, Varbergs regemente, som en tvilling till 1 16 och de delade kaserner i Halmstad.
– Det fick namnet Varbergs regemente, trots att förbanden nog aldrig fick se Varbergs fästning ens på håll, säger Thomas Roth, förste intendent på Armémuseum.
I 46 blev inkallade längst upp i norr vid gränsen till Finland i Aavajärvi mellan Kalix och Karungi. Gränsbevakningen hörde egentligen till Norrbottens regemente (I 19) men för att de inte skulle behöva vakta gränsen på heltid själva hjälptes olika regementen åt. En bataljon och regementsstab från Varbergs regemente åkte upp till Norrbotten, men nybildade I 46 fick stärkas upp med bataljoner från andra regementen. Dubbleringsregementena kallades även för skrammelregementen. Man fick skramla ihop det man hade, som till exempel trupper från anat håll. I 46 var placerade i Norrbotten fram till 2 augusti 1941.
– De hade turen att få sommaren där och inte vintern som kunde vara besvärlig. Det var lättare att hitta roligare fritidsintressen än att bara åka skidor, säger Thomas Roth.
3 000 soldater ingick i Varbergs regemente, från 18 till 30 år. De hade tio månaders grundutbildning som utgick från Halmstad och låg ungefär två månader i fält. Våren 1942 deltog regementet i en större militärövning där hallänningarna skulle agera invasionsstyrka mot Onsalahalvön genom en kuppövning i gryningen. I januari 1943 var I 46 fullständigt med tre bataljoner och då övades fältskjutningar på Hallandsås och övningsfältet Skedalahed.
När I 46 nästa gång kallades in i fält hösten 1943 hade både I 16 och I 46 gjorts om till cykelregementen. Soldaterna utrustades med cyklar och man hade även fått ta till häst och vagn då gummibrist och brist på drivmedel påverkade tillgången på bilar och motorcyklar. I 46 hade ett system för förflyttningar där lastbilar skulle ta med sig det viktigaste för striden och hästfolket ta med övrig utrustning till de cyklande soldaterna.
I 46 kanske viktigaste uppgift kom inför sommaren 1945. Varbergs regemente var öronmärkt för en eventuell insats i Norge om tyskarna skulle vägra kapitulera. I 16 var tänkt till liknande planer i Danmark.
– Det var avancerade planer i detalj, men de behövde aldrig tillämpas, säger Thomas Roth.
Varbergarna märkte kanske inte så mycket av regementet som bar stadens namn, men beredskapssoldater fanns lite varstans längs kusten. Bland annat vaktades radiomasterna i Grimeton av Landstormen där äldre soldater, 30-45 år, ingick. Lottakåren och Röda korset gjorde även de ett stort arbete, där frivilliga bland annat lagade mat till soldater i Landstormen och hemvärnet och höll kurser i sjukvård för hemvärnssoldater.
Beteckningen Varbergs regemente försvann 1949 då regementena gjordes om till brigader, men I 46 gamla fältregemente levde kvar ända fram till år 2000, först som ”Västkustbrigaden”, och senare ”Hallandsbrigaden”.
Källor: Kungl. Hallands regemente – regementets historia 1924-1961, Kasernerna på Galgberget 100 år, hhogman.se, beredskapsmaerken1938-1945.se, Armémuseum, Varbergs kulturhistoriska museum.
