Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/12

Vackra dörrar hjälper Maja bearbeta sorgen

Det har blivit många promenader genom centrala Varberg sedan sonen Roy dog i somras. På turerna har Maja Ödmanns blick fastnat vid dörrar och entréer. Hon har börjat fotografera dem. Samla dem på Instagram. Någonting med dörrarna dämpar ångesten.

Roy Muhrbeck led av den svåra medfödda muskelsjukdomen SMA typ 1. Han saknade sväljreflex och när han i slutet av juli drabbades av andnöd under en promenad gick hans liv inte att rädda. Han blev sex år.

– Det är tungt att vara hemma. Hela nedervåningen var hans rum. Allt utom köket. Det blir påtagligt att han inte är här, säger mamma Maja Ödmann.

Maja har arbetat som redaktör för olika produktionsbolag. För ett par år sedan producerade hon SVT-dokumentären ”Roy måste leva,” som handlar om hennes sons kamp mot muskelsjukdomen. Nu jobbar hon inte. Hon är mammaledig. Bara veckorna innan Roy gick bort föddes hans lillasyster, Max Margareta Jo Muhrbeck.

– Max går inte att prata med ännu. I stället går jag och pratar med Roy där hemma, säger Maja.

Vad pratar ni om?

– Om sådant vi brukade prata om. Hur det är med Max och vad Max gör.

I bland blir minnena för mycket. Då spänner Maja fast dottern i bärselen, tar med sig vagnen och går ut.

– Det är bra med distraktioner när man känner att man håller på att bli tokig. Det var det de sa på sjukhuset när vi var där med Roy, säger hon.

Max Margareta Jo Muhrbeck kom till världen för bara ett par månader sedan.
Max Margareta Jo Muhrbeck kom till världen för bara ett par månader sedan. Bild: Annika Karlbom

”Överallt finns det fina dörrar”

Maja flyttade nyligen med sambo och barn från Uppsala tillbaka till Varberg, där hon växte upp. Den senaste tiden har hon ägnat åt att återupptäcka staden tillsammans med dottern.

– Jag noterade att det är många som verkligen brytt sig om sin entré. Överallt finns det fina dörrar i vackra material. Ofta är hela entrén tilltalande. Det kanske står en blomma i en kruka, intill dörren. Eller ett par pumpor. Och kullerstensgatorna gör att det blir ännu finare, säger Maja.

Hon har upplevt att dörrarna haft en terapeutisk effekt. När hon passerat dem under promenaderna har hon kommit på sig själv med att bli något lugnare än vad hon var innan.

– Jag kände att de gjorde mig på bättre humör. De dämpade ångesten. Jag började fotografera dem. Till slut tänkte jag att jag borde samla dem någonstans och eftersom Instagram är som en fotobok fick det bli där.

Maja Ödmann gillar särskilt en grön dörr som går att hitta på Östra Långgatan. ”Det viktigaste med dörrarna är att de är vackra, att det är estetiskt,” säger hon.
Maja Ödmann gillar särskilt en grön dörr som går att hitta på Östra Långgatan. ”Det viktigaste med dörrarna är att de är vackra, att det är estetiskt,” säger hon. Bild: Annika Karlbom

Pinsamt att fota

Bilderna tar hon lite hastigt med telefonen. Även om ytterdörrar är ett ganska offentligt inslag i stadsmiljön har hon ännu inte vågat ta med sig en ordentlig kamera.

– Min sambo tycker att jag ska ”step up my game” med en riktig kamera men det är lite pinsamt att stå där. En gång var det en person som bodde innanför dörren som lade märke till att jag stod och tittade och det kändes konstigt.

”Det är bra med distraktioner när man känner att man håller på att bli tokig.”

Bilderna på dörrarna läggs upp på kontot ”en_dorr_i_varberg” på Instagram. I skrivande stund har det blivit 16 dörrporträtt och Maja är långtifrån färdig med sin nya hobby.

– Det började med Prästgatan, Östra Långgatan och Södergatan. Sedan har jag märkt att det finns jättemånga dörrar i Varberg som är speciella, säger hon.

Dörrarna får gärna se lite egna ut. Spännande handtag, trevliga färger och intressanta former. Allt sådant spelar roll.

– Det är detaljerna som gör det. Det ska inte vara en massproducerad industridörr utan en dörr med tanke och hjärta bakom. På senaste har jag börjat tänka att min egen entré kanske är lite sjabbig, säger Maja och fortsätter:

– Jag blir glad och tacksam på samma vis som man kan bli när man ser en blomma på ett oväntat ställe. Dörrarna är en stor del av husets karaktär. De kan vara som ett smycke på huset och lyfta hela intrycket. Jag har aldrig tänkt på det förut.

En vacker dörr sitter i detaljerna.
En vacker dörr sitter i detaljerna. "Jag tycker väldigt mycket om det här handtaget,” säger Maja Ödmann. Bild: Annika Karlbom

Skapat en mötesplats

När Maja är färdig med att fotografera sina dörrar återvänder hon ofta till en särskild plats, i närheten av hemmet.

– Det var där det hände. Han var ute med sina två assistenter. Det är en hemsk men också fin plats. Det är en sådan plats som Roy skulle ha tyckt om. En social plats, där många åker förbi, och samtidigt bara en plätt med ogräs.

Över tid har gräsplätten kommit att bli lite av en hyllning till Roy. En plats att minnas, i händelsernas centrum.

– Det finns en sten man kan sitta på och i början satt jag bara där. Efter ett tag började jag rycka maskrosor. Jag rensade ogräs. Det är dålig jord, på platsen. Jag fick rycka rötter och stenar och sätta dit planteringsjord. Roy hade valt ut en rosenskära i butiken strax innan han gick bort och den har jag planterat.

Människor som passerat förbi har ibland stannat till och undrat vad det är Maja hållit på med.

– När jag sedan berättat har de kunnat dela med sig av sin sorg. De har kunnat berätta om någon de förlorat eller om en äldre familjemedlem som drabbats av demens. Det har blivit lite av en mötesplats.

LÄS OCKSÅ: Roy har flyttat hem till Varberg

LÄS OCKSÅ: Roys mamma sänder podd om SMA

LÄS OCKSÅ: Roy blir långsamt starkare

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här