Kommunfullmäktiges ordförande Gösta Bergenheim (M) sitter i fullmäktiges sammanträdessal i Stadshus C på Drottninggatan precis som vanligt. Men salen han sitter i är i det närmaste tom. Ledamöterna finns i stället i sina hem. På datorskärmen syns de i en mosaik.
– Välkomna allihop till detta digitala sammanträde, det tredje i ordningen, hälsar Bergenheim och meddelar förhållningsregler om att alla måste synas i bild och att de som inte pratar ska stänga av mikrofonerna.
Uppropet flyter smidigt. Decembermötets seansliknande start med "hör du mig?" och "är du där?" är ett minne blott.
LÄS MER:Planerna för Bua hyllades av politikerna
Kommundirektör Carl Bartler informerar om coronaläget: "Smittläget i Halland är fortsatt högt, och allvarligt högt." Han hörs tydligt.
Coronarestriktionerna stoppar fysiskt möte
Det är just coronarestriktionerna som gör att fullmäktige samlas på det här sättet. I våras hölls mötena med 41 ledamöter i stället för 61. De som fyllt 70 år var inte med, enligt en överenskommelse mellan partierna. Mötena hölls i rymliga Nöjesparken. Men sedan i december är det Teams som gäller.
LÄS MER:Kommunen organiserar om för att hantera krisen
Jag ser sju gånger sju ledamöter på min skärm. Bilderna är små. Men aha... man kan zooma in! Ann-Charlotte Stenkil (M) har Kallbadhuset som bakgrund på sin bild och Jana Nilsson (S) en vy över Strandpromenaden. Cecilia Rönn (L) omges passande nog av blåklint.
LÄS MER:Här är politikerna som ska styra Varberg fram till 2022
Som åhörare är det relativt enkelt att följa med. Men som reporter saknar jag att inte kunna fånga upp suckar och minspel.
Chansen att prata med politikerna är borta
Förre miljöpartisten Pierre Ringborg är en trogen åhörare på fullmäktigemötena. Han brukar lyssna intresserat, följa med i handlingarna och slänga käft med politikerna i bensträckarpauserna. Tar han del av mötet via webb-tv-sändningen på kommunens sajt? Nej, han hoppar över februarimötet.
"Även om jag är dataguru", förklarar han. Dels innehåller inte mötet något som intresserar honom, dels försvinner poängen under rådande former: "Meningen med de fysiska mötena är att jag där träffar på politiska partier och ledamöter av olika valörer och kan samspråka med dem. Det går ju inte nu."
LÄS MER:Fullmäktigemötet coronaanpassades i rymlig sal
Detta februarimöte bjuder knappast på några kioskvältare. Men så blir det ändå även detta möte en votering. Vid en votering hålls upprop med samtliga ledamöter. Det kan vara trixigt nog att hänga med när alla är i samma rum. Nu sitter ledamöterna på 61 olika ställen.
Tekniken kan krångla
Det börjar bra. Någon glömmer att sätta på sin mikrofon när det är dags att säga ja eller nej och får påminnas. Hannah Björnerhags (M) ja hörs i ett eko. Hanna Netterberg (M) hörs inte alls. Något är knas. Gösta Bergenheim väntar men sedan går han vidare i uppropet.
– Vi kommer tillbaka till dig sen Hanna.
Helen Alexborn (SD) har också något trubbel med mikrofonen.
När alla utom Netterberg och Alexborn hörts går frågan tillbaka till dem. Nu hörs båda tydligt och Gösta Bergenheim kan summera rösterna och låta klubban falla.
Ledigare klädsel än vanligt
När det är som vanligt kan man i fullmäktigesalen roa sig med att notera vilka ledamöter som föredrar läsk och frukt och vilka som föredrar kaffe och godis. Vad som äts och dricks nu är inte lika lätt att se. En M-ledamot har glidit ner i soffan. Han ser ut som någon som kraschat framför tv:n en trött fredag. Antalet kavajklädda är något färre än det brukar vara.
Lite senare under mötet får Karl-Johan Wiktorp (L) problem med mikrofonen. Stenkil tipsar om att det kan hjälpa att ta ur hörlurarna. Någon föreslår att han kanske kan logga ut och logga in igen. Strax därefter kommer Wiktorps namn upp. Han "väntar i lobbyn" och släpps in. Nu hörs han och mötet kan gå vidare. Och slutligen avslutas:
– Tack så mycket för i dag, det har ju fungerat ganska bra. Lite småstrul får man väl räkna med. Var rädda om er, ha det bra, bli inte sjuka, hälsar Gösta Bergenheim från fullmäktigesalen. Strax därefter avslutas sändningen.
Hemmakontor och vardagsrum
Under mötets gång har HN:s fotograf hälsat på hemma hos några av ledamöterna. Christofer Bergenblock (C) har deltagit i mötet hemma från villan på Läjet. Han tycker att mötet gick ganska bra och han tror att det kan bero på övning – nämndmötena har hållits på länk sedan i november.
Som gruppledare är han ofta uppe i talarstolen. Pratar han mer eller mindre i Teams? Ungefär lika mycket, tror han.
– Men det blir inte lika spontant som det skulle bli i fullmäktigesalen. Det är inte så lätt att begära replik. Systemet är inte riktigt upplagt för det. Jag saknar det fysiska fullmäktigemötet. Det blir inte riktigt samma nerv i debatten jämfört med om man står i talarstolen och använder blick och gestik. Man ser inte riktigt hur det man säger tas emot och uppfattas.
Det blir inte riktigt samma nerv i debatten jämfört med om man står i talarstolen och använder blick och gestik.
Du är med på många möten. Vad tycker du om att gå på fullmäktige?
– Det är en form av politisk höjdpunkt i månaden. Det är det högsta beslutande organet men också ett forum där vi debatterar inför allmänheten. För mig är det faktiskt lite högtidligt att gå på fullmäktige.
Handarbete hjälper koncentrationen
Turid Ravlo-Svensson (S) bor också på Läjet. Hon har deltagit i mötet från sitt arbets- och hobbyrum. Hon har stickat på en babyfilt samtidigt. Den ska skickas till ett flyktingläger i Grekland.
– Jag koncentrerar mig bättre när jag har något i händerna.
Hon saknar de vanliga mötena men tycker att debatterna trots allt blivit ganska bra även i Teams.
– I början kändes det nästan som en seans, säger hon och skrattar. Alla har mycket bättre koll på tekniken nu. Men man missar det sociala mötet och dynamiken.
– Och en del såg ju ut som att de just hade stått upp ur sängen. Man får ändå ha lite känsla för att man är offentlig i det här sammanhanget. Det är ju fortfarande ett möte. Jag tycker att det kräver att man klär upp sig lite. Det var lite väl slappt på en del håll. Så tycker jag, men jag är ju en gammal tant numera.
Uppkopplingen krånglade
Ingela Svensson (V) har just ändrat sitt internetabonnemang och uppkopplingen krånglande för henne före mötet.
– Jag lyckades dela från telefonen till slut så det löste sig.
Hon deltog i mötet från sitt matsalsbord hemma i stan.
– Jag sitter i många möten. Är det lite mer formellt sitter jag där, men annars sitter jag i soffan.
Hon ser precis som de andra en förlust i att inte mötas i samma rum.
– Det är demokratifrämjande att träffas och prata. Man får bättre förståelse för varandra. Bättre tolerans främjar arbetet. Det är ju ändå kommunala saker det handlar om – inte riks- eller världspolitik. Träffar man varandra är det större chans att man lyssnar och inte bara positionerar sig.
Det är demokratifrämjande att träffas och prata.
Tidigare under dagen har hon pratat med en partikamrat i Hedemora. Där blev ett digitalt fullmäktige så rörigt att det överklagades.
– De lyckades aldrig lösa det så ordföranden såg att de räckte upp handen. Några från SD överklagade mötet. Nu har de vanligt möte igen. Så det är inte alla kommuner som klarar att hålla det digitalt. Nu skulle min väninna iväg på deras möte – coronaklädd med visir och allt.
Viktigt med rätt mötesteknik
Ett sådant kaos är just vad Gösta Bergenheim vill slippa.
– Jag är orolig i två situationer: Uppropet och voteringarna. Men nu var det ju inte mycket strul med det. Sen måste jag också tänka på att inte prata så fort och inte klubba för fort. Det kändes som att det fungerade väl den här gången.
Gösta Bergenheim säger att han tycker att fullmäktigemötena i regel är kul men att de kan bli väl långa ibland. De långrandiga inläggen brukar mötas av ett diskret knackande med pennan från Bergenheim.
– Jag tycker vi kunde korta talartiden lite. Demokratin mår lika bra ändå. Och man lockar inga nya proselyter med långa inlägg. Alla vinner på en spänstig debatt.
Just spänsten som talarstolen trots allt kan ge saknar han i den digitala världen.
Turid Ravlo-Svensson tyckte det såg lite slappt ut på sina håll. Vad gäller angående hyfs och stil på fullmäktige?
– Men man ska se pigg och intresserad ut, kan jag tycka. Man kanske känner sig mer avslappnad vid en skärm? Men man ska ha respekt för beslutsfattandet så lite stil kan man ju ha.
Gösta Bergenheim hoppas på vanliga möten så snart det går.
– I april är det årsredovisningen och sedan är det beslut om budgetförutsättningarna. Det vore väsentligt mycket trevligare om vi kunde ha de mötena fysiskt.
Kommunfullmäktige är kommunens högsta beslutande organ. Det är till den församlingen som kommunalvalet hålls. Fullmäktigeledamöterna utser sedan vilka politiker som ska sitta i nämnder och styrelser.
Fullmäktige har 61 ledamöter och sammanträder vanligtvis tio gånger om året.
En vanlig omröstning i fullmäktige sker genom acklamation. I Varberg har de borgerliga partierna majoritet. I fullmäktigesalen hörs vanligtvis därför ledamöterna från M, L, KD och L i ett unisont "ja" och ledamöterna från S och V i ett unisont "nej".
När fullmäktige röstar i Teams slår alla ledamöterna på sina mikrofoner och sändningen fylls av "ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja, ja..." respektive "nej, nej, nej, nej...".
Vid votering görs ett upprop där varje ledamot i tur och ordning röstar "ja" eller "nej". Metoden är den samma i Teams som i det fysiska mötet.
