Hallands Nyheter har tidigare rapporterat om att personalen på äldreboendet Östergården går på knäna.
På natten tar fyra undersköterskor hand om 80 boende, fördelade på fem våningar. Bemanningskrisen får stora konsekvenser för omsorgen av de gamla, enligt en undersköterska.
Hon anser att situationen är långt mycket värre än vad som tidigare framkommit i Hallands Nyheter.
– Det är faktiskt skrämmande. Enhetschefen säger till tidningen att hon sätter in personal vid behov. Men det gör hon inte.
– Vi ringer till Kommunal efter varje arbetspass och gnäller om hur jobbigt vi som jobbar natt har det.
– Från den 19 december har det varit fullständigt kaos. Tre i dagpersonalen stod och grät när jag skulle gå hem häromdagen för att de gått underbemannade i tre dagar.
– Äldre som inte får ordentlig hjälp på dagen behöver fortsatt hjälp under kväll och natt. Bara för att klockan blir 21 blir de inte lugna. Då kommer vi in på natten och ska vara fyra undersköterskor på 80 boende. Det säger ju sig själv att det inte fungerar.
Hon säger att det är kort om folk på varenda avdelning i perioder, att det till en del beror på att anställda inte trivs på sin arbetsplats på grund av att de inte orkar med sitt jobb.
Vid sjukfrånvaro går det knappt att få in några vikarier.
– Ryktet går fort att det är jobbigt på Östergården och då svarar vikarier inte på jobberbjudande därifrån.
– Jag tycker att kommunen borde dra igång sex timmars arbetsdag så att personalen orkar med sitt arbete.
Drabbas gamla på Östergården av att det är ont om personal?
– Javisst gör de det, det blir inte den vården som man kan kräva. Vi har inte tid att sitta ner och prata med dem i fem minuter. Istället får de höra "vänta lite, de larmar på mig".
– Det här "vänta lite" har även gamla börjat säga till oss på nätterna. De kan säga till oss att "säg inte att jag ska vänta lite, du kan väl hjälpa mig"
– Ibland mår jag dåligt när jag går hem eftersom jag känner att jag inte har gjort ett bra jobb mot vårdtagarna.
Läs också:Enhetschefen håller inte med
Vad skulle behövas för att få ordning på situationen?
– Fem undersköterskor som jobbar på natten först och främst.
Räcker det?
– Då är det i alla fall så att en kan svara på larmen, två kan ta vårdkrävande läggningar och två kan vara kvar på demensavdelningen.
– Ibland kan det gå både trygghets- och golvlarm utan att vi kan gå därifrån eftersom det redan påbörjats ett arbete hos en vårdtagare som larmat. Och vi lämnar inte en vårdtagare bara för att det går ett larm, utan vi arbetar klart.
– Det piper i fickan hela tiden när man är inne hos vårdtagare. Det gör mig nervös och de gamla oroliga.
– På Östergården bor en del gamla som inte kan förmedla sig mot omvärlden. De kan inte larma och får kanske inga besök på en natt på grund av det. Men den som larmar tio gånger får tio besök. Men jag försöker ändå springa in i alla rum för att titta till dem.
Det hon tycker är jobbigast är att gamla kan ligga på palliativa utan att ha någon hos sig.
– Det är fruktansvärt när man tvingas att springa mellan tre som är i livets slutskede. Sen har man anhöriga som är i chock, i stort sett handlingsförlamade av sorg.
– Detta är den sista stunden med föräldern eller syskonet. Det minnet ska anhöriga bära med sig och det ska ju vara vackert. Anhöriga ska ju inte minnas en sönderstressad personal som säger att "jag kommer sen".
HN har varit i kontakt med fler undersköterskor som bekräftar att det är på det här viset på Östergården. Ingen vågar dock framföra kritiken med namn och bild på grund av att det kan få negativa konsekvenser.
