Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Anita Andersson Kvinnojouren Varberg Bild: Elina Sundström
Anita Andersson Kvinnojouren Varberg Bild: Elina Sundström

Tyst i telefonen oroar kvinnojouren i Varberg

Var fjärde kvinna i Sverige utsätts någon gång i livet för våld eller psykisk eller sexuell misshandel i en nära relation, enligt BRÅ. Trots att kvinnojourerna både befarar och har fått bekräftat att fler kvinnor och barn lider mer under coronapandemin är det tystare än vanligt i jourtelefonen. Oroväckande tyst.

– Vi vet att många är hemma med sina förövare. Han kan kontrollera allt, kanske till och med ha tagit hennes telefon, eller är nära hela tiden. Det händer att någon ringer och hinner säga bara något ord innan de slänger på luren av att hon hör hans steg, säger Anita Andersson.

Hon är verksamhetsledare på Frideborgs kvinnojour i Varberg och har engagerat sig i 19 år, framför allt ideellt. Nu har hon en tjänst på 30 procent men arbetet med det ideella inräknat sträcker sig inte sällan över en heltidstjänst. Majoriteten som hör av sig är kvinnor, även barn och män som utsätts i sina relationer. Vanligtvis är det kärleksrelationer, men det kan även handla om barn som utsätts av sina föräldrar eller föräldrar som utsätts av sina vuxna barn.

– Både kvinnorna och förövarna kan vara vem som helst. Det finns ingen gemensam nämnare och syns inte ute i samhället, utan det är där det ska vara ens trygga plats, i hemmet, som det inträffar, säger Anita.

Bryts ned

Den gemensamma nämnaren är dock att det allt som oftast är män som till en början är generösa, omhändertagande, charmiga, verbala och omtyckta av alla. Men efter en tid in i förhållandet börjar en systematiserad nedbrytning.

– Det sker ofta genom det som i dag kallas gaslighting, att man gör henne osäker på sin egen känsla, förmåga, sitt minne och sina egna sinnesintryck. Dessutom får hon höra att hon är psykiskt sjuk, så hon tvivlar på sig själv och sin förmåga att fatta beslut, säger Anita.

Mannen kontrollerar henne psykiskt, ekonomiskt och socialt.

– Varför går de inte, får de höra. Dels kan det finnas barn med i bilden och kärleken finns kvar. Han har de sidorna som han visade i början och hoppet finns kvar, han är inte destruktiv hela tiden. Ofta har han tagit lån i hennes ställe och sett till att hon ska få betalningsanmärkningar och hon har ingenstans att ta vägen, säger Anita.

Kvinnojouren har tre skyddade bostäder att erbjuda men behovet är mycket större och de efterlyser permanenta bostäder till våldsutsatta.

– Problemet är att få fram eget boende efter att de inte längre behöver skyddat boende. Det är 10-15 års kötid till bostäder i Varberg. Vissa kommuner öronmärker bostäder för de här kvinnorna. Det skulle vi vilja se i Varberg också, säger Anita och blir extra angelägen på rösten:

– De här kvinnorna är på flykt från våld och död. Var tredje vecka dödas en kvinna av våld i en nära relation (16 kvinnor per år, siffror från BRÅ, reds anm). Det är enormt frustrerande att inte kunna erbjuda tillräckligt med bostäder.

Barnen märker

Anita betonar vikten av att lyfta fram barnperspektivet:

– Först när kvinnorna har fått ett eget hem kan de gå vidare och bygga upp en självständighet. Särskilt när det finns barn med, så att barnen får komma in på en skola som de vet att de får stanna kvar på och inte behöver flytta.

– Många säger att barnen inte har hört eller sett något men barnen är otroligt sensibla, de vet och de kan höra tystnaden som råder mellan två människor, fortsätter Anita.

Viktigt att lyssna

I stödsamtalen är det viktigt att närvarande lyssna, tro på och stå kvar. Att inte själv triggas, bli rädd eller arg utan bekräfta kvinnan eller barnen.

– Vi är inga psykologer men är utbildade i våld i nära relationer. Hos oss är det möjligt att lyfta det som gör ont i en trygg miljö utan att någon dömer, säger Anita.

Kvinnojouren kan också hjälpa till i kontakt med myndigheter och de råder alla kvinnor att föra dagbok för att ha bevis om de väljer att polisanmäla. Hon råder anhöriga att göra detsamma, att notera när de har sett blåmärken eller vad kvinnan har sagt vid vilken tid.

– Det man ska veta är att kvinnorna aldrig berättar hela historien på första träffen. Det allra värsta kommer med tiden. De skäms. Men de ska inte skämmas för att vara i en destruktiv relation. Skammen ska hamna där den hör hemma – hos förövaren, säger Anita.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Fakta: Kvinnojouren Frideborg

1,8 procents anställning fördelat på tre personer. 15 volontärer.

De tar emot samtal på jourlinjen, tar emot för stödsamtal på kontoret i Folkets Hus, samarbetar med socialtjänsten och håller föreläsningar för skolor, arbetsplatser och föreningar.

De har tre skyddade boenden att erbjuda våldsutsatta tills kvinnorna finner egna bostäder.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här