Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bua samhälle är fyllt av släkten Svahn. Här vid Trossvägen, dit Gammelsvahn (jo han kallas så, mannen från Syllinge, Veddige) slog ner sina bopålar. På bilden ses Arne, Maria, Jessica, Lisa och Kjell.

Svahnsläktets fäste i Bua

Säg Svahn och direkt förknippar du efternamnet med Bua. Här finns fjärde generationen efter ”Gammelsvahn” Johan Bert och hans hustru Hanna.

På Trossvägen finns bara ett hushåll där de boende inte är släkt med de andra. Vi träffar några i Svahnsläkten – och platsen är noggrant utvald. Det var på den här marken den förste i familjen, Johan-Bert med hustru landade i slutet på 1800-talet.
”Gammelsvahn” – jo, han kallas så – hann med att få nio barn. Gustav var ett av barnen, I nästa generation kom bland andra fiskarbröderna Arne och Kjell Svahn. De var totalt elva syskon.

Kjells yngsta dotter Lisa och hennes man Fredrik Nord Svahn bor i huset som farfar Gustav och Anna byggde 1944. När de fick erbjudande om att köpa huset lämnade paret Göteborg och återvände till Bua.
Ursprungshuset, som Johan-Bert köpte på 1800-talet har rivits.
Svahn är ett ganska behändigt efternamn, som många ingifta i släkten gärna tar sig efter bröllopet.
– Jag hade aldrig kunna tänka mig att byta ut det namnet, säger Lisa bestämt.

Eftersom släkten Svahn växer, bör det vara svårt att hitta på förnamn för att undvika namnkollisioner och förväxlingar.
– Det fanns ju redan många kusiner som hade barn med namn som vi valde bort eftersom de redan var tagna. Så det har varit lite svårt att välja, säger Jessica.
Kusinskaran är enorm. De är totalt 31. Kusinerna har i sin tur 61 barn, som i sin tur har tre barn – hittills, får vi väl tillägga.

Svahnsläktets yrke har förstås dominerats av fisket. Så är det inte längre. Det finns tre fiskebåtar som går ut från Bua hamn plus en gästbåt från Strömstad.
– Det fanns så mycket annat som lockade i land. Vi fick ju många industrier som kom hit. Det drog folk, säger Arne, farbror till Lisa.
Under 1960- och 70-talet var fisket riktigt stort i samhället. Det fanns 16-17 båtar som mest.
– Och fisket kunde ju försörja två, tre familjer på vissa ställen, säger Arne.
Hur ser det ut med släktträffar?
– För 15-20 år sedan drog släkten igång med kusinträffar. Dessa kör vi vartannat år med rullande schema på festkommitté. Det är jättekul. Man kanske inte umgås med alla till vardags, mest med de i ens egen ålder. Men vi har ändå god gemenskap.

Det finns fördelar med en stor släkt.
– Det är bra om man behöver råd eller hjälp med något. Alla ställer upp för varandra. Det är en trygghet, säger Lisa
– Många kanske tycker att släktträffar är tråkigt, men det tycker verkligen inte jag. Det är det roligaste som finns. Vi har skitkul ihop, säger Jessica.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.