Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/5

Stugan en rest från ett krigshärjat Europa

Vid Gubbanäsan på yttersta delen av Getterön står en anonym liten stuga. Få vet om att den är en kvarleva som stod i händelsernas centrum under en krigshärjad tid. Nu har stugan fått nytt liv.

Den 9 april 1940 ockuperade tyska trupper både Danmark och Norge. Finland var redan indraget i andra världskriget. Oron var stor över att även Sverige skulle drabbas.

– Pappa blev väckt och beordrad ta sig ut till Getteröns flygfält. Då hade tyskarna gått in i Norge och Danmark. Alla bilar som fanns disponibla i stan skulle ställas upp på flygfältet, berättar Dag Reuterwall.

Getterön och Gubbanäsan var militärt skyddsområde. Ner mot vattnet låg flera kulsprutenästen. En orolig tid för en kuststad som Varberg.

– Försvarsmakten byggde den här stugan som bevakningsstuga. Den stod klar i oktober 1940. Stugan ingick i beredskapsplanen ända tills kustförsvaret lades ned och jag minns att det pågick militära övningar här ända fram till slutet av 1980-talet, berättar Dag Reuterwall.

Efter andra världskrigets slut 1945 fick Varbergs kommun ta över stugan från försvaret.

– De bara lämnade den till kommunen som mig veterligen inte behövde betala ett öre för den. Sedan ingick den i krigsorganisationen så man kan väl säga att det var ett tyst avtal - om det blev krig så skulle den tillfalla försvarsmakten, säger Dag Reuterwall.

Först var det Varbergs stads siste borgmästare, Axel Lindskog (1907-1991), som förvaltade stugan.

Men så 1953 landade den i familjen Reuterwalls knä som ett arrende. Dags pappa Oscar Fredrik (O.F) fick frågan om han ville ta över den.

– Mamma blev själaglad. De badade alltid här ute, det var ingen tvekan. Det här var deras ögonsten, säger Dag.

O.F, som bland annat arbetade som ingenjör på Monark, hade en stark koppling till området då han hade ett stort fågelintresse och grundade Getteröns fågelstation.

För Dag innebar stugan en del i en fin uppväxt.

– Jag minns när jag sprang omkring här ute som en liten parvel, jag är nästan uppvuxen på platsen. Så fort pappa var ledig på fredagarna så åkte vi hit ut.

I arrendet ingår dock komplett underhållsansvar, både in- och utvändigt.

– Barnen kom 1993 och i början av 2000-talet var det mycket aktiviteter. Det är väldigt mycket jobb med den här stugan. Ibland fick jag åka hit ut och laga tak i storm. Till slut så var det som att hela stugan höll på att rasa ihop. Jag såg risken att någon skulle kunna komma till skada här ute, säger Dag Reuterwall.

I augusti 2015 fick Dag besked om att det hade frigjorts ett belopp från en anonym källa för att rusta upp stugan och arbetet påbörjades strax därefter.

– Stommen är fantastisk, men ytterpanelen var helt slut efter 70 år av västkustens klimat. Och innerväggarna var fuktskadade, så de är utbytta. Nu finns det också el och vi har solpanel på taket, säger Dag Reuterwall.

Arbetstimmarna som har plöjts ner i projektet går inte att räkna. Dag vill inte räkna.

– Vi har haft fackmän till hjälp, men jag och min son har burit material fram och tillbaka från parkeringen. Man får inte köra med fordon upp hit. Sträckan som vi har gått motsvarar nog från Smygehuk till treriksröset. En gång ramlade vi bara ihop och flämtade på väg upp till stugan. Min son sa till mig ”Pappa! Vi är inte riktigt kloka...”

Dag skrattar.

– Sedan pausade han ett par sekunder, reste på sig och sa ”Nähä. Det här duger inte längre” och så fortsatte vi.

Dag Reuterwall vill att stugan ska komma andra till glädje.

– Vi har lite samarbeten med olika föreningar. För mig är det viktigt att inte kapitalisera på tillgångarna utan låta stugan komma till nytta. Den här stugan och läget gör något med de människor som kommer hit. Man blir lugn av att vara här.

Vad tror du att din pappa hade sagt om stugan idag ?

– Han hade varit nöjd. Helnöjd, säger Dag Reuterwall.

Inte utan stolthet i rösten.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten