Nu för tiden ligger de röda tvillingtornen inbäddade i grönska bakom Kusthotellet nere i Lilla Apelviken men i sin ungdom var de väl synliga för omvärlden. Då var vegetationen runt om inte lika tät med träd som den är i dag.
Vattentornen ser ut att stå i armkrok med varandra, stöttande som ett gammalt strävsamt par. När HN är på plats för att gratulera ser de ändå förvånansvärt fräscha ut. Det är två pigga åldringar som ska firas.
2001 fick de en grundlig ansiktslyftning med ny fasadbeklädnad av masonit som målades signalerande röd. Det går att nå tornen från flera håll, dels från baksidan av Kusthotellet och dels från Strandpromenaden. Det är från havet till som de i dag är mest synliga för omgivningen. De två karaktäristiska, toppiga plåttaken av titanzink sticker upp ovanför träden och en del av den röda fasaden skymtar fram genom buskagen.
Om man inte hade vetat att de två byggnaderna är gamla vattentorn hade man kunnat gissa på nästan vad som helst. Varför inte utkikstorn varifrån man uppifrån kan njuta av den vackra naturen, strandremsan och havet eller avancerade lektorn för barn i form av rymdraketer. Nu när vattentornen står oanvända finns det många som tycker att de borde inredas och användas som kafé.
Det är inte utan att man fascineras över att så mycket omsorg har lagts på att göra vattentornen vackra att beskåda. Det är annat än de betongklossar till vattentorn som byggts runt om i landet och som bara står där, kanske funktionsdugliga än i dag men riktigt fula.
När det första vattentornet i Lilla Apelviken skulle byggas bjöd man in arkitekten Rudolf Lange från Göteborg, samme arkitekt som hade ritat Kustsanatoriets övriga byggnader. Han gav tornet en del arkitektoniska särdrag, bland annat en träpanel i ett raffinerat mönster. Någon gång byttes fasaden ut mot oljehärdad masonit.
I dag är tvillingtornen vid det gamla kustsanatoriet skyddade i detaljplanen och får inte rivas. Förvaltare är Kurortens samfällighetsförening. Vattentornen i Lilla Apelviken byggdes för att lösa vattenförsörjningen i en tid då Kustsanatoriet expanderade på grund av att allt fler insjuknade i tuberkulos.Det östra tornet var det första och det rymde en cistern på 50 000 liter vatten. Tio år senare räckte inte det utan ytterligare ett vattentorn byggdes. Det andra tornet hade en kapacitet på 100 000 liter vatten. På Kurortens samfällighetsförenings hemsida kan man läsa att det årligen vårdades 800 tbc-patienter på sanatoriet.
De familjära namnen, Albert och Frida, fick tornen från överläkarparet Ahlberg som började på sanatoriet under andra världskriget, från 1939. De bodde i byggnaden som i dag är Almers hus, ett stenkast från tvillingtornen. Tornen var i bruk ändå in på 1970-talet då Kusthotellet kopplades på kommunens vattenledningssystem.
Källor: HN:s arkiv och boken ”Apelviken-från kustsanatorium till kurort”.
