I Varbergs kommun finns många arkitekter som arbetar med de offentliga rummen och med detaljplaneringen, men bara en stadsarkitekt. Det är Maria Söderlund. Hon har som uppgift att lyfta gestaltningsperspektivet och deltar i många diskussioner som rör utformningen av staden. Det gäller såväl tunnelbygget och Västerport som offentlig gestaltning. Det sistnämnda tycker hon är särskilt inspirerande.
– Just nu har vi diskussioner med Statens konstråd, Jernhusen och Trafikverket om den offentliga gestaltningen av den nya stationen. Även om det inte är kommunen som har ansvaret så är vi med i samtalen för att det ska bli en bra helhet.
Maria tycker att Varberg är en väl omhändertagen stad.
– Ja, det är fantastiskt att det finns många fastighetsutvecklare i Varberg som har ett intresse av att förvalta och ta hand om bebyggelsen.
Vill skapa möten
En del av det som upptar Marias dagar är att fundera över flödena genom staden. Det är mycket fokus kring Västerport och vem som kan komma att bo där. Men Maria talar hellre om flöden, hur strandpromenaden ska fortsätta hela vägen till Naturum och hur stadsdelen ska öppna upp och vara en mötesplats för människor, också för dem som inte nödvändigtvis bor där.
– Vi arbetar mycket med att försöka underlätta möten mellan människor som inte annars träffas.
Ett exempel på målet att öka flödena mellan olika delar av staden är Trädlyckevägen, som är ett av 40 projekt i en internationell arkitekttävling där arkitekter inbjuds att komma med förslag.
– Som det är nu upplever jag det som att Brunnsberg, Håsten och Karlberg vänder ryggen åt varandra. Så det ska bli spännande om vi får in bra idéer på hur man kan öka kontakten mellan stadsdelarna. Jag hoppas på någon ny idé och att de unga arkitekterna bidrar med en framtidsspaning som kan lyfta området.
Förstärka grönytor
Arkitekternas uppdrag är att titta på hur man kan öka bebyggelsen i området och samtidigt göra Trädlyckevägen till mer av ett stadslivsstråk där möjligheten att gå, cykla och åka kollektivt stärks. I området finns också grönytor som ligger intill vägen, men är utsatta för buller. Dem vill kommunen ta tillvara och förstärka.
– Träd och grönytor ger inte bara svalka. De suger också upp stora delar regnvatten som vi annars får problem med att leda bort.
Kanske behövs träden inte bara för att suga upp regnvatten och skänka skugga utan också för att vi ska må bra?
– Det omätbaras renässans, svarar Maria och skrattar.
Det är titeln på boken som just nu ligger på hennes nattduksbord.
– Det är en filosofisk bok som delvis handlar om vilken kunskap man tar tillvara i det offentliga, förklarar Maria. Vi har varit väldigt duktiga på att mäta hur mycket det bullrar och hur högt ett hus kan vara utan att skymma utsikten. Idag försöker vi se mer till helheten och ta hänsyn till barnens perspektiv och göra sociala konsekvensanalyser när ett nytt område ska planeras. Det är mer svårmätbara värden, men som är viktiga för livsmiljön.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
Yrke: Stadsarkitekt
Utbildning: Läst till arkitekt på Chalmers Tekniska Högskola
Uppväxt: i Sandared, utanför Borås, men född i Göteborg
Bor: i Varberg
Fritidsintressen: Målar akvarell och sjunger i kör. Maria har gått en del kurser i akvarellmålning och får energi av att göra något kreativt. Tittar också gärna på konst.
Favoritplats i Varberg: Strandpromenaden fungerar som ett andningshål
Senast lästa bok: Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde av Jana Bornemark. Boken handlar bland annat om vilken kunskap som lyfts fram i det offentliga.
Nyfiken på: Om det kommer spännande förslag om Trädlyckevägen i den internationella arkitekttävlingen Europan 16 före mitten av september.
