Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Social samvaro är viktig på "lotten"

– Så fort det finns en ledig lott, försvinner den lika kvickt, säger Kerstin Lundh, som är ordförande vid Prästakullens kolonilottsområde. Miljöfrågor och krismedvetande bidrar.

Under första och andra världskriget var kolonilotterna viktiga för livsmedelsförsörjningen i Sverige och övriga Europa. Från 50–talet och framåt var intresset på tillbakagång för att nu öka igen.

– Det är fler unga som visar intresse, säger Kerstin Lundh.

Många vill bli självförsörjande på grönsaker, Kerstin också. Hon visar stolt upp sitt växthus som dignar av tomater.

– Vi har fått sätta nät för annars äter mössen upp de små topparna på plantorna.

Den första svenska koloniträdgården anlades i Malmö, vid Pildammarna 1895.

Idén, som kom från Tyskland, var att ge stadsbor en möjlighet att komma ut och dryga ut kassan med egenodlade frukter och grönsaker. Koloniträdgårdsförbundet har drygt 25 000 medlemmar. 160 av dem finns på Prästakullens kolonilottsområde i Varberg där doften av nejlikor och kaprifol hänger tung och söt. Området är utspritt över 30 000 kvadratmeter och inbäddat av skogspartier. Trafiken hörs knappt, men humlor och bin däremot.

– Vi har ett par biodlare, säger Kerstin. Det är vi tacksamma för.

Eva Hjorts kolonilott fyller en social funktion.

– Jag går hit för att umgås och komma ut ur lägenheten. Jag har ingen balkong, så det är skönt att komma hit.

På lotten har hon en liten stuga, ett trädgårdsbord och en syrénberså.

– Men det blir inte så mycket odlat längre, skrattar hon.

Bengt Nilsson visar stolt upp ett vildskott av ett plommonträd som han formklippt till en tät, rundad topp.

– Man kan ha midsommarfest på lotten också.

– Men det allra viktigaste är att plocka upp sin egen potatis till midsommar, tycker odlaren Gunnel Svensson.

En kolonilott tar tid. Det ska vattnas, rensas och skötas. Vissa har tusen sorters blommor på sin lott. Någon odlar sallad, spenat och jordgubbar. Bengt Nilsson är på lotten i stort sett varje dag.

– Om jag inte har något att göra så kan jag bara komma hit och sätta mig och koppla av.

Maria Börjesson kommer också varje dag. Hon tog över en ogräsbevuxen kolonilott för fyra år sedan och vill bli självförsörjande på grönsaker.

– Det räcker nästan över hela vintern. Det börjar bli modernt nu att odla eget, säger hon medan en stråle vatten badar hennes grönsaker.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Torsdag 15 augusti 2019 kl. 16.00 arrangerar föreningen en promenad i området. Medlemmar i föreningen berättar om områdets historia och dess natur och om vad det innebär att vara kolonist.