Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/7

Snart blir vi rökta på Grenåfärjan

Vi kan börja räkna dagarna. Den 31 januari är det obönhörligen slut på Grenåresan. Färjan lämnar Varberg och flyttas till Halmstad.

VP var med om en av de ödsliga sista turerna till hjärtat av Djursland.

Klockan är 06.10 på morgonen och det viner kring de övervintrande båtarna i hamnen. Skall inte färjan vara i hamn nu?

Träporten vid den luggslitna trappan upp i terminalen öppnas. Blir det inte mer folk, så som folk säger sig ha saknat färjan? Folkstormen de sista skälvande dagarna är inte påtaglig .

– Det kommer nog 100 procent mer folk än i går.

Hur många kom igår?

– Noll! Det är ju januari. I dag går 13 via landgången.

Resenärerna kommer i etapper. Först ett äldre gäng mogna herrar. Sedan ett par sällskap i stöten. Då är det alltså fem kvar. Vi har koll på grejerna.

Vi kan konstatera att det egenhändigt utsända VP-teamets kvinna är den enda gående resenären. Snittåldern ligger på cirka 68 efter en noggrann inspektion.

Hur hittar man folk på båten om knappt några är med? Vi hittar gänget med farbröder som hittat ett ledigt bord.

– Det är första gången jag åker med båten sedan den 7 december 1973. Det var mer en partybåt då, vill jag minnas, säger Yngve Andersson

Datumet för muckresan brukar sitta i minnet, även om man måhända har glömt allt som hände.

Det är spridda skurar sedan de åkte senast. Någon bordade gamla Europafärjan för 32 år sedan. Just det begreppet sitter kvar hos många äldre. Premiären var som sagt 1960.

De här glada grabbarna träffar varandra rätt ofta. Till vardags lagar de middag tillsammans. Det började som en studiecirkel. Nu äter de hos varandra, spritt under höst och vår tio gånger om året. De kör rubbet från förrätt, varmrätt, dessert och till kaka till kaffet.

Finns det några specialiteter?

– Husmanskost och piggvar.

I den tomma korridoren möter vi ett nytt sällskap. Diana och Jan-Erik Eliasson har ställt bilen på färjan. Målet är ett badhotell i Malente, Schleswig-Holstein. Resan börjar med en vilopaus från bilkörandet.

– Det är inte längre billigare om man ska ner till Rödby och Puttgarden och åka via Helsingör. En returbiljett under lågsäsong går 2 500 med bil. Det här går på under tusenlappen, säger Jan-Erik.

Inne i färjans butik blir gamla män som uppspelta småpojkar när de går och botaniserar bland klirrande flaskor. De var säkert likadana när fick se sitt första Märklin-lok på Lek-o-Bo 1963. Nu småsjunger de och packar på höjden på vingliga plastkärror.

Vi har lyckats intervjua hälften av landgångsresenärerna när vi närmar oss det för dagen grå Grenå. Vinden har lättat. Vi undvek biverkningar av gunget.

Var hittar man liv en i industripräglad hamn som den i Grenå? Det är uteslutet att gå till stan. Det är tre kilometer till byns centrum.

Roel Vetter driver Hotel Grena Strand. En ilsken kopparklocka skramlar när vi stiger in.

– Jag är aldrig i Varberg, men vi har gäster som kommer därifrån. De flesta har färjan som transit. Man kör bara igenom.

Dessutom gör bussen från Kattegatcentret uppehåll sju timmar mitt på dagen. Stena lyckades inte charma lokalbussen tillräckligt under Varbergsepoken för att få en fungerande busslinje till stadens centrum. Det har dock funnits butiker i centrum som varit välvilliga till att stödja Stenas verksamhet.

Inne i en bensinmack står Tina och svarar vänligt på våra frågor. Hon är aldrig i Varberg. Det är i alla fall längesedan.

– Nej, där är vi aldrig. Vi arbetar. Jag stannar här i Danmark i Håbobro och Lökken Nordjylland.

Hur upplever du oss svenskar?

– Superfint, men det var nog värre längre tillbaka, säger Tine Westmark på bensinmacken.

Sedan nedläggningsbeslutet i Varberg har vi under en period frågat om betydelsen när förbindelsen med Varberg försvinner.

– Det spelar ingen roll för mig. Det blir närmare (via Halmstad) till mina släktingar till Blekinge. Å andra sidan blir det längre när vi åker på skidsemester uppåt landet.

En ung kvinna i Grenås hamnkiosk vill inte prata svenska när jag försöker fråga saker. Ska man verkligen snacka engelska med en granne på andra sidan pölen? Envetet jobb gör att jag tömmer det danska ordförrådet och får svar på danska.

– Jag var med min far i Varberg en gång och hälsade på hans morbror. Han gav mig godis.

En gammal Brugsenbutik har lagts ner och blivit en loppisbutik (genbrug, som loppis kallas). Ägaren Gitte svarar vänligt.

Har du varit i Varberg?

– Ja, vi ha varit på Havanna. Dessutom känner jag en del folk från Varberg. Vi drev värdshus tidigare och hade återkommande gäster som besökte oss här sedan 1963.

Det är bistert när Stena Nautica stävar iväg från hamnen i Varberg. Nu finns det snart inte många chanser kvar innan färjan byter halländsk hamn. Från den 1 februari går färjelinjen Grenå – Halmstad.

LÄS MER: ”Det är en vy som vi aldrig får tillbaka”

LÄS MER: Agne har jobbat till sjöss sedan tolvårsåldern

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Fler nyheter om Varberg hittar du här

Superlokalt - här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här