Hur tilltalar jag flickor i jämförelse med pojkar? Vilka personer finns representerade i det undervisningsmaterial som jag använder? Vilket språkbruk används i skolan?
Den här typen av frågor uppmanas personal på kommunens skolor och förskolor att fokusera lite extra på. För att få extra stöttning har kommunen startat en ny arbetsgrupp specifikt för frågor kring normkritik.
– Det handlar om en förhöjd satsning på det här ämnet, säger Martina Wetterstrand, chef för barn- och elevhälsan på förskole- och grundskoleförvaltningen i Varberg.
Tillsammans med en rad pedagoger, rektorer, skolpsykologer, skolsköterskor, förskolepedagoger och specialpedagoger sitter hon i den nystartade arbetsgruppen. Två andra är specialpedagogen Eva Carlsson och Sanna Neimark, lärare och dramapedagog inom barn - och elevhälsan.
– En viktig sak är att du måste först och främst utgå från dig själv. Till exempel - vilken ton har jag när jag pratar med pojkar och vilka ord använder jag när jag vänder mig mot flickor. Att granska sig själv på det sättet kan vara ganska svårt och ibland slitsamt, säger Sanna Neimark.
– Ja, det är lätt att falla på eget grepp. En konkret sak att börja med kan ju vara att se över hur miljön i verksamheten ser ut. Dessutom tycker jag det är viktigt att börja med de här frågorna redan hos barn i de lägre åldrarna, säger Eva Carlsson.
Arbetsgruppen sätter inga regler eller pekpinnar utan det är upp till varje skola och förskola att själva se över vilka frågor som just de behöver arbeta med. Arbetsgruppen finns till för stöttning och inspiration och kommer bland annat att bjuda in till möten och föreläsningar. Sanna Neimark understryker att frågan är lika viktig för personal som för barn och unga.
– Kränkningar i skolan handlar nästan alltid om att markera normen. Ett skällsord uttalas för att det finns ett ramverk som vi ska hålla oss inom för att inte sticka ut. Det kan till exempel handla om kropp och utseendet, etnicitet eller religion. För att komma åt den här typen av kränkningar måste vi närma oss frågorna från ett brett perspektiv.
Hon jobbar mycket ute i kommunens F-9-skolor och tar då upp frågor om jämlikhet.
– Jag brukar ofta fråga ”Behandlas pojkar och flickor lika?”. Alla svarar alltid nej. Eleverna är oftast bättre än oss vuxna på de här frågorna.
Vad hoppas ni den här satsningen leder till?
– En ökad medvetenhet. Våra elever och barn ska känna sig trygga att vara sig själva oavsett kön, etnicitet eller funktionsvariation, säger Sanna Neimar
