Koggarna från medeltiden låg ett stycke väster om gamla Försäkringskassan och hittades av arkeologer i samband med bygget av Varbergstunneln. Sedan i somras förvaras de i vattenfyllda bassänger på en adress i Bua.
– Vi åker dit och tittar till dem med jämna mellanrum. Vi har ingen möjlighet att sätta igång med den stora dokumentationen av dem än. Vi behöver en lokal inomhus i Göteborg för det, där alla bassängerna får plats. Koggarna är jättetunga. Varje bordläggningsplanka väger hur mycket som helst, säger arkeolog Elisabet Schager, Arkeologerna, som lett de arkeologiska undersökningarna i Varberg i samband med tunnelarbetet.
Mossa till museum
En lokal på Ringön på Hisingen som använts för den här typen av arbeten har varit upptagen av fynd från Västlänkenbygget. Schager och hennes arbetskamrater söker en liknande lokal för koggarna från Varberg – en stor lokal med travers som kan lyfta fynden.
– Det blir ganska mycket folk inblandat i dokumentationen så det blir mest kostnadseffektivt om vi kan vara i Göteborg.
I vår registrerar arkeologerna alla föremål som hittades vid undersökningarna i samband med tunnelbygget.
– Vi ska också skicka iväg saker för provtagning. Vad gäller koggarna har vi till exempel tagit prover på drevmaterialet mellan plankorna, mossa till mesta delen, och den ska på analys till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Där kan man undersöka vilken typ av mossa det är och var den kommer ifrån. Koggarna kan ju ha lagats på andra ställen än de byggdes.
Modeskor
Den modeintresserade kan notera att två, möjligen tre, av de skor som hittades i koggarna är av samma modell som Bockstensmannens skor – en mycket vanlig modell under senare hälften av 1300-talet.
– Det var verkligen jättekul att få veta det. Det är helt tidstypiskt, men också lite kul för Bockstensmannen är ju liksom Varbergs kronjuvel. Det är en fin parallell mellan honom och koggen.
Skoundersökningen görs av Henrik Summanen som är expert på arkeologiskt läder och medeltida skor. Han har fått ta del av allt lädermaterial som hittats i koggarna och ska undersöka det vidare.
– Jag upplever att skorna är sydda av samma skomakare. Då kan man ju undra om rederierna hade egna skomakare, eller har de köpt dem på ett speciellt ställe. Lübeck kanske? Fanns det skomakare ombord? funderar han.
Modet ändrades i samband med digerdöden
Henrik Summanen berättar att skomodet har ett kraftigt brott i samband med pestens härjningar runt 1350. Skomodeller som tillverkades före pesten tillverkades inte längre efter pesten. Varför vet man inte.
– Möjligen handlar det om en effektivisering och förenkling, för de gamla skomakarna jobbade på ett annat sätt. Den gamla snörningen har möjligen att göra med ett ganska åtsittande 1300-talsmode. Det är oavsett allt tydligt att skor görs annorlunda före och efter 1350.
Förutom skorna finns bland annat fragment av något annat av läder, möjligen en säck eller bälg.
– Vi har diskuterat vad det kan vara. Det är en typ av föremål som jag inte sett förut, och jag har sett väldigt mycket arkeologiskt läder.
Den arkeologiska kunskapen om läder är ganska ung. Henrik Summanens kunskapsbank har till stor del fötts ur de stora undersökningarna vid ombyggnationen av Slussen i Stockholm – en kunskap som nu kommer Varbergsarkeologin till del.
LÄS MER:Första dateringen stämde väl – koggarna är från 1300-talet
LÄS MER:Fynden av två koggar unikt – ger ny kunskap
