Radion slog igenom och hamnade i centrum av vardagsrummet för 100 år sedan. Det var där familjen upplystes om allt det där dagstidningen inte fick plats med.
Hustrun i hemmet satt kanske och virkade. Barnen lekte med sina träklotsar. Husets herre fick inte utrymme att svära och fräsa. På radion fanns de lärde farbröderna som visste bättre.
Det har hänt en del nu med de knastriga sändningarna. Många av de som är lite äldre kanske minns när de satt i högar framför radion när Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning 1959.
– Radion är den första apparaten som kommer in i hemmen. Den måste ha format våra liv. Det fanns inget annat. Radio blev lite som ett altare där man samlades. Man kunde tänka bort, säger Kristina Brixson.
Radion var inte bara en underhållning. Under sex års världskrig var mediet oumbärligt.
Sedan kom FM-radion. Ljudet blev bättre. I Sveriges Radios sändningar hördes med jämna mellanrum stereotester som sändes ut: ”Min röst ska nu komma från höger sida...Min röst ska nu komma från vänster sida”.
Som barn var man förvirrad. Hur tusan kunde den okända mannen i trälådan veta det?
Radio behåller sitt grepp för många. En del kan inte somna utan att ha vetenskapsradion eller någon dokumentär i öronen.
Public service erbjuder fortfarande radio som strömmar ur våra telefoner. Gissa om farmor hade blivit förvånad.
Den klassiska transistorradion står numera på Hallands kulturhistoriska museum – en våglängd från våra hem.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
