Det händer när vi minst anar det. Plötsligt kan vi överraskas av ett präktigt snöfall som sätter fart på barnasinnet. Alla har faktiskt inte möjlighet att ta sig till skidmetropoler som Åkulla. Då handlar det om att hitta snö i centrum.
En medelålders man konstaterade nyligen att pulkorna minsann inte alls är lika hållbara som förr. Det kan finnas andra orsaker till att pulkan pulvriserades till plastbitar.
Naturligtvis har det funnits massor av fina pulkabackar i vår förtätade stad. En del finns kvar, andra har förvandlats till kyrkogård.
Strax nedanför slänten från vattentornet fanns en fin backe som besöktes av brunnsbergarna. Möjligheterna att åka försvann när kyrkans mark blev begravningsplats.
Den backen var ganska livsfarlig. Dödsbacken kallades den. När ungarna fick bra fart hände det att de hamnade farligt nära Gödestadsvägen som då var den naturliga vägen österut från stan.
Österut finns Karlbergsbacken i förlängningen från Magasinsgatan.
I söder finns förstås Pilhagen, några kvarter söder om torget. Lite längre åt Hästahagabergen finns en liten backe som Bandholtzgatans barn åkte i. Uppe på Hästhaga fanns möjligheter att bygga små ”rodelbanor”. Men akta er. Tanterna och farbröderna är säkert lika mycket i vägen som under 1970-talet. Och arga blev de.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
