Trots att regnet strilar ner så är luften fylld av glädje, förväntan och nervositet. Det är äntligen löpartävling. Det som började som en kul idé för cirka tre veckor sedan resulterade i ett välarrangerat lopp med entusiastiska deltagare.
– Vi lade först ut det i en privat Facebook-grupp för vänner och bekanta, men öppnade sen upp det för alla för ett par dagar sen, säger Mattias Skärbäck som är en av arrangörerna.
Tillsammans med Mattias Korskulle och Mikael Blomqvist har han arrangerat många lopp även om just detta blev väldigt spontant.
– Vi är tre grabbar som gör en kul grej och det är framför allt en löparfest. Nördar träffas och snackar prylar, taktik och upplevelser. Det bästa är den familjära stämningen och att allt sker efter egen förmåga. En del springer två varv, en del sex varv och en del springer hela natten.
Första ultran
Petra Frank är en av många som idag springer en Backyard Ultra för första gången.
– Jag har sprungit många andra typer av lopp men aldrig tidigare haft tanken på att prova en Backyard. Detta kändes som ett utmärkt tillfälle att testa, men jag är inte helt säker på vad jag har gett mig in på. Men det är verkligen ingen prestige för mig, jag gör det bara för att det är kul!
Fredrik Larsson har däremot sprungit många ultror och vet vad för utmaningar man kan möta.
– För mig är det mentala jobbigast och när jag varit ute i 24 timmar och har sömnbrist så kommer hjärnspökena. Det hanterar jag genom att ge mig själv små belöningar längs vägen som kaffe eller godis.
Vad är det bästa med Backyard Ultra?
– Utmaningen, gemenskapen och att alla kan var med. Det är en mysfaktor.
Vad är den viktigaste prylen?
– Mina skor. Och vaselin.
Starten går och deltagarna ger sig iväg, i varierande tempo, mot flera timmar av mjuk löpning på de tysta stigarna i Skärbäcks naturreservat. När tävlingen avslutas klockan 05 på söndagen har vinnaren Fredrik Larsson varit ute i 19 timmar och sprungit 12,7 mil. Totalt har deltagarna tillsammans sprungit 220 mil. Det är ungefär som till Prag och tillbaka.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
