På jakt efter Veddigeandan

Det är något visst med Veddige – sägs det. Men vad är det egentligen allt handlar om. Vi har försökt ta reda på vad det för hemligheter Veddige gömmer.

ANNONS
|

Det finns de som försökt flytta från Veddige – men återvänt efter bara en kort frånvaro. Andra med en vitt skild uppväxtmiljö har stannat för gott sedan de hamnade i Viskabygden.

Redan under skoltiden försökte jag provocera – på skoj – en klasskamrat. ”Vad är Veddige – en gammal torrlagd flodfåra?” Sedan pratade vi nog inte mer med varandra. Man skämtar inte om någons älskade hembygd.

Det går inte att sluta imponeras av företagsamheten och det livliga föreningslivet med hela färgskalan av idrotter. Under en lång period var Idrottshuset en bas för en plats med idrott och kultur. Under 1970-talet fanns Viskabygdens Dragspelsklubb. Eftersom klubben oftast felaktivt benämndes ”Viskadalens” – som brottarklubben – bytte bälgspelarna namn till Varbergs dragspelsklubb.

ANNONS

Orten var också en allsvensk spelplats i volleyboll. Det var damerna som hade några förgyllda år. Ishockeyn ska vi inte glömma. Damlaget i VHK slogs om SM-medaljer och erövrade brons.

Bland företagen är Strängbetong givetvis en stolthet. Det väldiga fabriksområdet breder stolt ut sig norr om samhället när du just passerat sista villan. Leveranser av betongkomponenter har skett till många stora arenor, en av dem är nya stadion i Malmö. Eson Pac är också en bjässe som levererar kartongerna till många medicinskåp.

Sandra Karlborg (tidigare Carlsson) är inbiten Veddigebo. Det var här hon växte upp, började spela hockey, trodde att gräset var grönare utanför byn. Men icke så. Nu har Sandra bildat familj med en smålänning och driver Lågprislegenden (fd Karlsson). Sandra var med om att ta över butiken 2019.

– Jag vet att många värdesätter att vi finns på orten. Många stannar till här innan de åker vidare till en annan ort. De vill verkligen gynna oss. Många uppskattar att butiken finns och att vi vågar satsa här ute på orten. Många vill gynna oss istället för att åka till andra butiker. Jag försöker själv gynna de närliggande butikerna, både som pizzerior och matbutiken på orten. Annars slår allt igen och försvinner.

ANNONS

Och att inte bo i Veddige...

– Det var väl kul att testa på, men när jag träffade mannen i mitt liv så dök huset upp i Veddige där vi kände att vi verkligen ville bo. Det är perfekt för småbarnsfamiljer med hela sociala nätet med skola, simhall och ishall.

Veddigebor behöver inte lämna byn för att klara sig. Många jobbar hos de stora industrierna i Väröbygden. Vill man ändå röra sig utanför domänerna finns kommunens största bussföretag Veddige Buss. Hans-Olof ”Dole” Nilsson är vd.

– I min bransch kan man få fixat väldigt mycket på gatan där vi finns. Det är viktigt att hålla igång byn och det som finns här.

Hur viktig är simhallen för Veddige?

– Den är svinviktig. Klart att vi ska en simhall. Den har alltid varit viktig för oss som bor här. Vi kör simskoleelever från alla hörn. Ska alla in i Varberg, då kan du ju tänka dig. Veddige simhall är en jättebra avlastning.

Finns det inget ni saknar i Veddige?

– Tomter! Vi har inget att erbjuda. Folk kan inte flytta hit och bygga hus. De (politikerna) måste ta tag och lösa det. Kommunen har mark i Vabränna. Sedan vet jag att det finns diskussion om Ramstorp. Det finns kanske chansen att få en tomt av någon bonde utanför samhället, men det är långt ifrån alla som får den chansen. Att folk vill bygga här ute är jag helt hundra på.

ANNONS

Den stora inflyttningsruschen var kring 1970-talet. Det var full fart långt in på 1980-talet. Sten Unosson var en av dem. Han for omkring i tjänsten som vattenkraftbyggare. Han föll för Veddige direkt och blev den store patrioten, sägs det.

– Jag älskar Veddige, så det kanske stämmer. Det har jag gjort sedan första dagen jag kom hit.

Sten växte upp i Myckle (Västerbotten) men blev helt såld på Veddige.

– Jag var ung då, men de ville att jag skulle vara med när de byggde kärnkraften. Jag blev Vattenfalls förste planeringsingenjör på Ringhals. Efter många år blev jag chef för EU:s satsningar i Halland och sysslade med företagsutveckling.

Sten och hans hustru bodde de två första åren i Väröbacka.

– Jag hade hört mig för var det här var bästa stället att bo för närhet till flyget. Jag hade hört att Veddige är exakt perfekt, nära till allt. Efter två dagar ringde han tillbaka och sa att nu har jag ett hus till dig. I december 1972 flyttade vi in.

Vad är styrkan med Veddige?

– Vi blev så väl mottagna av samhället, som att vi var släkt. Det var träffar och dans varannan vecka i Idrottshuset. Vi som hade bott på många platser tidigare hade inte upplevt något liknande. Vi lärde känna och älska samhället blixtsnabbt. Det gör vi fortfarande.

ANNONS

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS