Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/6

På jakt efter Varbergs högsta bergstopp

Frågar du efter Varbergs högsta bergstopp är den inte särskilt välkänd. VP tog upp jakten på Kruneberg från sydsidan.

198 meter över havet är en ansenlig höjd på ett berg i det som kanske uppfattas som platta, blåsiga Varberg. Bara ett par mil inåt landet möter den oss, den i viss mån oupptäckta verkligheten. Och tänk, vi som trodde att Kanonberget på Påskberget var det maffigaste berget som fanns.

Kruneberg, mellan Haksered och Älingaberg, på gränslandet mot Skällinge socken. Det är här vi hittar utlöparen från det sydsvenska höglandet.

Resan startar vid Brännhult och fortsätter en bit på den gamla slingan av 153:ans föregångare mot Haksered. Några hundra meter väster om avtagsvägen mot Åkulla startar äventyret i en kärrliknande åker. Vi möts av urskogen och branta stigningar.

Det blir ta mig tusan allvar direkt. En meter i längdriktning, en halvmeter upp i samma steg. Det krävs lite styrka i benen, men mest uthållighet.

Vid första passagen känns det som om vi redan befinner oss 30 meter upp från landsvägen. Koordinater och sånt trams finns inte på kartan. Vi kör analogt. Den utskrivna kartan med stigningskurvor fungerar som ett visst hjälpmedel. Vi tar följe en bit med luftledningen, men vi vet att vi snart måste skära av en bit åt nordost.

Var tog ledningen vägen? Helt borta. Sällskapet i terrängen är aningen mer uppmärksam. ”Titta uppåt. Rakt ovanför!”

Lövskogen dominerar. De härliga ravinerna bjuder också på fantasifulla vyer där sikten – som oftast – inte längre bort än grangrenen i ögonhöjd.

Kärren och de saftiga mossorna vid bäcken bjuder faktiskt inte på så många schlurpsteg ner i det bottenlösa. Man lärde sig som barn att ta sikte på de högre tuvorna i de blöta mossorna.

Stigningarna mellan varven är dock tärande på en medelålders man. Men det går att återhämta sig snabbt.

Ändå kommer känslan av att det är syrefattigt. Det är sånt vi bergbestigare tvingas uthärda. Det återstår ett 20-tal träd att traska över med otrevliga grenar som kan rispa.

Vi tror att vi har nått trädgränsen. Varför skulle det annars ligga på många döda träd utspridda omkring i det stiglösa landskapet?

Första toppen siktas. Vi klättrar upp och hamnar på en platå och det ljusnar. En snabb titt på kartan i telefoner visar att vi bör ha en bit kvar till. Det krävs att balansera på sluttningar och inte ta stegen ner i de blöta dalgångarna. Vi måste ju upp.

Telefonens höjdmätare är en leksak. Plötsligt visar den att vi är 204 meter över havet. Det kan inte stämma. Toppen en bit bort ser högre ut. Och visst. Det återstår en sju, tio meter stigning i 45 grader. Det känns direkt. Framme!

Det är dock påfallande irriterande att se att vi inte är först. Någon har lyckats stuva upp ett förbannat biljardbord som numera är strött med barr, kottar och löv.

Utsikten, då? Nja, vi ser att träden är i vägen.

Grejen är den att det går en betydligt bättre bilväg från norrsidan fria Övre Lia och Älingaberg. Vägen tar slut inte alls långt från den sista stigningen från Varbergs högsta topp.

Det finns ingen anledning att göra det lätt för sig. Alla berg har sina svåra sidor. Kruneberg från sydsidan är den besväriga vägen. Tur-och-retur om man är två och åker buss; 67,50. Billiga gympass finns inte. Dessutom är det roligare än dyra, konstgjorda hinderbanor.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Fakta: VARBERGS BERGSTOPPAR

Högsta berget och några urval:

Kruneberg: 198 meter

Storebo: 179 meter

Älmebjär: 177 meter

Brödberget: 168 meter

Gummaråsen: 157 meter

Nackhällebjär: 143 meter

Valaklint: 131 meter

Bösteberg: 111 meter

Hiaklitten: 107 meter

Grimåsaberget: 95 meter

Himmelberg: 82 meter

Galgberget: 78 meter

Kanonbacken, Påskberget: 31 meter

Fler nyheter om Varberg hittar du här

Superlokalt - här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här