Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

”Ofta omgivningen som upptäcker en hörselskada”

Utmattande sorl och människor som tror att det är en bra idé att skrika dem i örat. Det är några av utmaningarna som Ulla Karlsson och Berit Bengtsson möter i vardagen. På lördag står de på torget under Hörselskadades dag.

Ulla Karlsson var i 40-årsåldern och arbetade som sjuksköterska på ett sjukhus i Holland när omgivningen påpekade att hon nog borde låta testa sin hörsel.

– Då hade jag hört väldigt dåligt ett par år, utan att själv inse det. Det är ofta omgivningen som upptäcker en hörselskada. Jag hade omedvetet lärt mig att läsa på läpparna, säger Ulla Karlsson.

Berit Bengtsson var i 25-årsåldern och undervisade i piano samt tvär- och blockflöjt när hon fick sin första hörapparat. Hon blev snabbt mästare på att dölja sin hörselskada. Att öppet visa hörapparaten var inte att tänka på.

– Absolut inte! Det var ju skämmigt att vara så ung och behöva hörapparat, tyckte jag. Det var naturligtvis ansträngande som musiklärare. Jag lärde mig alla noter helt utantill, så att OM hörapparaten skulle lägga av så skulle jag kunna det ändå, berättar hon.

I dag är båda Ulla Karlsson och Berit Bengtsson engagerade i HRF Hörselskadades förening i Varberg. Det är även Viveca Sylwan, som själv är hörande.

– Det går bra att engagera sig utan att vara hörselskadad. Jag är intresserad av hörselfrågor och teckenstöd. Jag kan även fungera som ett stöd i föreningen genom att göra telefonsamtal och liknande, säger hon.

Både Ulla och Berit har mammor som använt hörapparat och innan de visste att tekniken gått framåt var de oroliga för att själva behöva använda det. När Ulla Karlsson dessutom nyligen fick en ny och bättre hörapparat trädde plötsligt fler ljudnyanser fram.

– Den går att ställa in via mobilen, och det är första gången på nästan 30 år som jag kan lyssna på radio! Jag lyssnar på nyheterna på morgonen och Nocturne i P2 på kvällarna, och är helt salig alltså! berättar hon.

Berit Bengtsson har sedan flera år tillbaka något som kallas för cochleaimplantat (CI). Det är ett hörselimplantat vars signaler leder direkt till hörselnerven så att döva och gravt hörselskadade kan höra ljud och tal.

– Jag hade bott i samma hus i 15 år, och plötsligt kunde jag höra att det piper när man trycker in portkoden. Och när jag gick hemma och torkade i köket, så insåg jag att ”oj, det låter när man torkar!” Ja, det var så många ljud som jag inte hört på 30 år, säger hon.

Något de ofta stöter på är personer som tror att det lönar sig att skrika dem rätt i örat eller att prata E X T R E M T Ö V E R T Y D L I G T.

– Det hjälper oss inte alls. Jag vill däremot gärna se läpparna på den jag pratar med och det är bra om den inte pratar alltför snabbt eller oartikulerat, säger Ulla Karlsson.

Ibland tror folk att hörapparat går att jämföra med glasögon enligt logiken ”hörapparaten på, hörseln tillbaka”. Men så är inte fallet.

– Det går aldrig att få tillbaka hörseln så som den en gång var. Apparaten förstärker omgivningsljud, men kan inte sortera ljudet. Det kan bli ansträngande vid mycket sorl, men det gäller att träna och vänja sig vid ljudbilden när man får hörapparat, säger Berit Bengtsson.

Förbundet har jobbat för att fler lokaler i Varberg ska ha tillgång till hörselslingor. De kom fram till att det finns 22 offentliga lokaler i kommunen som inte har det.

– Framför allt aulor i skolor. Då hör man ingenting vid till exempel föreläsningar, säger Ulla Karlsson.

På lördag är det Hörselskadades dag, något som föreningen kommer att uppmärksamma på Varbergs torg klockan 10-13.

– Då går det att köpa batterier till hörapparater. Har man frågor som gäller hörsel så har vi kunskap och erfarenhet, säger Viveca Sylwan.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här