Regnet öser ner. Himlen är kompakt jämngrå. I bilen på väg till Veddige tänker mitt resesällskap och jag att vi inte ger Veddige de rättvisaste av förutsättningar i detta turista-i-Veddige-test.
Men så fort vi kliver ur bilen för att testa strandpromenaden vid Viskan slutar himlen att gråta och naturen visar sig från sin vackraste sida. Klorofyllet har gått i ide, och kvar finns bara bladens gula och röda nyanser som bildsätter forsens brus. Med en termos i högsta hugg blir det en perfekt start på dagen.
Vi missar Karl XI skans, men hade vi gått en bit åt andra hållet hade vi även kunnat se detta minnesmärke från den Stora ofredens dagar.
När regnet börjat tillta igen har klockan hunnit bli 10 och Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri har precis öppnat för dagen. I det rymliga, omgjorda djurstallet med lantliga inredningsdetaljer och bekväma retrosoffor tar vi vår tillflykt. Här möts vi av Katrin Johnsson som har jobbat på kaféet i ett år.
– En del tror att vi stänger samtidigt som många andra för säsongen, men vi har öppet året om. Vanliga gäster vid den här tiden är konstellationen mamma, mormor, barn. Förra vintern var det en del som kom hit och jobbade och pluggade på distans, säger hon.
Stärkta av lite glutenfria bakelser tar vi oss vidare mot Ekkullens fårfarm, ett par kilometer bort. Grusvägens sista bit är det bättre att lita på de skyltar som är uppsatta än på mobilens GPS, lär vi oss.
Vi passerar en nyfiken fårflock innan vi anländer till gårdsbutiken och möts av ägarna Mari och Daniel Neldemo bland tovade ullprodukter och egenproducerat kött och ägg. De har haft fårfarmen sedan 2009 och gårdsbutik sedan 2015. Även de har öppet året om.
– Nu vill folk laga mysiga grytor såhär på hösten, och snart är det julklappar som ska köpas, säger Mari Neldemo som själv syr butikens skinn- och ullprodukter.
Innan vi åker vidare säger vi hej och hej då till hönsen och grisarna med våra lenaste och barnsligaste röster och bräker lite fånigt åt fåren. Som man gör.
Innan det är dags för lunch hinner vi svänga förbi på snabbvisit på Snapphanegrottan vid Hjörne gård. Upp för en tretton meter hög bergbrant, beundra utsikt, konstatera att ”här hade vi kunnat fika om det var fint väder” och sen ner till grottan och imponeras av inristade namnteckningar av bland annat Oskar II, kung Carl-Gustav och hans far Gustav Adolf.
Nu har magarna börjat kurra och det är dags att följa lunchrestaurangtipset från Mari och Daniel på Ekullens fårfarm – Restaurang Viskan. Det är en klassisk lunchinrättning som öppnades för fyra år sedan av Peter och Vivianne Jensen som tidigare drev Monarkrestaurangen i Varberg. Här äter Veddiges arbetare en hederlig husmansbuffé. Vi blir rejält mätta på sej, potatis, kall sås och rejält tilltagen salladsbuffé innan vi avslutar dagen för lite shopping på Lågprislegenden. Eller Verktygsboden/Karlssons som låg här förut, och vars namn kanske fortfarande slinker ur en och annan Veddigemun.
Jag frågar mitt resesällskap som aldrig tidigare varit på orten: hur tyckte du det var nu då? ”Det var mysigt”. Ja, med den uttömmande recensionen lämnar vi Veddige för den här gången, mätta, nöjda och belåtna. I sommar återvänder vi kanske för att äta på Byaregården, spana in konstateljéer och käka gårdsglass i Viskadalen.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergspostens temanummer om Veddige.
