Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

När Gyproc kom till Varberg

När företagen växte fram i Varberg under slutet av 1950-talet blev hamnområdet snabbt etablerat. Här bereds plats för Gyproc - en historia som fick ett trist slut.

Den stora gipsfabriken har varit arbetsplats för många Varbergsbor genom åren. När Varbergs Stad förberedde mark för Gyproc förändrades landskapet enormt. Badviken försvann med tveksam vattenkvalitet. En bit ovanför härjade en del fabriker som under årtionden kanske inte haft det rätta miljötänket – om det överhuvudtaget fanns någon som brydde sig vad som släpptes ut.

Kustlinjen förflyttades ytterligare en bit ut i Kattegatt. Det var inget särskilt för just Varberg som hamnstad. I Helsingborg har stranden tvingats maka på sig långt ut mot Danmark efter alla företagsetableringar och utbyggda kajplatser.

Invigdes 1957

Gyprocs fabrik togs i drift den 17 juni 1957. Ett par år tidigare (1955) hade Svenska AB Gyproc bildats efter avtal mellan Skånska Cement AB och brittiska Gyproc Products Ltd.

Produktionen i Varbergsfabriken ökade snabbt från 15 000 gipsskivor/år till mer än tredubblat på bara tre år.

Den tidens enorma byggutveckling innebar en efterfrågan som fabriken i Varberg inte riktigt mäktade med trots utbyggnader. Fabriker startades i Bålsta (utanför Stockholm). Även i Ljungby, Kalundborg (Danmark) och Strömsby (Finland) startades nya fabriker för att mätta behovet av gipsskivor på den allt hetare byggmarknaden.

Varbergsfabriken utvecklades och startade tillverkning av böjda gipsskivor. I slutet av 1980-talet tillverkades 200 000 tog skivor per år.

Köpet i Norge kostade Varbergsfabriken

1991 köpte Gyproc en gipsfabrik i Fredrikstad, Norge. Produktionen i Norge innebar att Varbergsfabriken till slut inte fyllde några behov hos ägarna. Gyproc i hamnen stängde 1995. Företaget finns kvar och huvudkontoret ligger i Bålsta och Gyproc ingår i koncernen Saint-Gobain.

”Bästa jobb jag haft”

Anders Jennetun jobbade på fabriken 1988-92. Att tvingas ta avsked från jobbet var överraskande och uppskakande.

– De hade såna jäkla planer på att bygga ut i Varberg kring 1989-90. Vi var uppe i Stockholm och tittade på fabriken där. Sedan rann bara ut i sanden, men det kanske blev en fabrik för mycket. Man blev inte jättenöjd när beskedet kom (om att lägga ner). Det kom väldigt plötsligt.

Under Jennetuns år på gipsfabriken fanns det fyra skiftlag med ett tiotal gubbar per skift.

– Hade jag fått stanna hade jag varit kvar. Det var så jäkla bra ställe. Det fanns inget bättre och det är det bästa jobbet jag har haft. Det var bra arbetskamrater. Alla i skiftlaget var i stort sett i samma ålder. Vi hade kul även på fritiden. Det var dem som gällde. Det var nästan ingen personalomsättning alls. Folk hade varit där sedan 1950-talet och man stannade tills man skulle gå i pension.

Tiderna var inte lätta för de som sökte jobb på den tiden. Det var fler företag som brottades med besvärligheter och lönsamhet.

Kocken från Coq d’or

Sedan 1997 drivs matsalen som Hamnkocken av Stefan Andersson, en av profilerna bakom restaurangklassikern Coq d’or i Brunnsparken. Här finns fortfarande flera bekanta Gyprocprofiler i krokarna. En del jobbar kvar i området på Hallands Hamnar.

Fabrikerna etablerades i massor under 1950-talet. Här syns mudderverkets massor där Gyprocs nyetablerade fabrik ska anläggas. Tillverkningen av gipsskivor startade 1957 men överlevde inte ens fyra decennier. Ägarnas planer hade inte plats för fabriken i Varberg.

Artikeln har tidigare publicerats i Varberg

Fler nyheter om Varberg hittar du här

Superlokalt - här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här