I november är det 60 år sedan Varberg fick sin första tv-sändare. Plötsligt kunde alla med tv-apparater få en betydligt bättre bild på sin dyrt inköpta tv-mottagare.
Moderniteterna nådde Varberg i slutet av 1950-talet. Året 1959 var även tiden då den nya Europafärjan planerades.
TV var räddningen. Vi kunde läsa rubriker i lokaltidningen som ”tv förenklar umgängeslivet. Gästerna sköter sig själva. ”
Signaturen Filippa målar på bra och skriver också ”det förenklar också bekymret för vad man ska bjuda på. Gästerna stirrar hela tiden stint i TV-rutan och tar mera i förbigående en kaka på fatet…Efter några timmar tar gästerna farväl, tackar för en trevlig kväll och går hem utan att fruarna haft en chans att tala om att grannens flicka har förlovat sig eller deras män fått tid att diskutera omsen (dåtidens omsättningsskatt)”
Varbergsborna behövde inte längre förlita sig på att ta in de gryniga sändningarna från Slättåkra.
Redan 1952 fanns Varberg med i planerna där riktlinjerna för hur det svenska tv-nätet skulle byggas ut. Kalkylerna på satsningarna talade först om att Varberg skulle få en sändare redan 1954. Det fanns en risk att projektet i Grimeton skulle försenas och ske först 1968.
Beräkningarna visade att det behövdes 50 stationer för att Sveriges befolkning skulle få en effektiv täckning.
Ingvar Johansson drev Barres i många år. Han minns sitt femtiotal.
– Vi ställde ut en tv i skyltfönstret och monterade en liten högtalare mot gatan. Och där samlades ju folk.
Antalet lösta tv-licenser var 500 000 i oktober 1959. Det gav staten och utbyggnadsplanerna 50 miljoner kronor, egentligen långt ifrån kostnaden för de planerade stationerna.
Varberg var den 25:e stationen som byggdes. I en beräkning som presenterades av Varberg Tidning berättades det att för en tv-sändning behövs lika många linjer som för 1 000 telefonsamtal.
Att Varberg skulle få en egen tv-sändare var omskrivet. Att ha en egen tv-mottagare var en statuspryl. ”Man kunde upptäcka tidernas nya giv på hustaken” skrev Varbergs Tidning.
Den 15 december 1958 hade det i Varberg inregistrerats 233 tv-licenser. Det var uppgifter inhämtat från telekommissarien Harry Petersson, som hade goda kontakter med Radiobyrån i Stockholm. Det kostade 100 kronor per år att se på tv. Det motsvarar i dagens penningvärde 1 250 kronor. En tv av bra modell kostade 21 500. Ändå var tv:n varken smart eller hade trippla HDMI-uttag. Bara antennen gick på 3 000-4 000 med dagens penningpersepktiv.
Idag kan man komma över en tv för knappt ett par tusenlappar. Det motsvarar 150 kronor då.
Fru Britta Berglund på Borgmästaregatan 2 uttalar sig för signaturen Nils Göran. ”Bildskärpan är god – först en antenn på fjärde våningen – samt att även programmen är i hög grad sevärda. Bland annat visas franska filmer. Vi har haft tv sedan tiden för e VM i fotboll och vi vill inte vara utan den”
Kostnaden för sändaren i Grimeton var 200 000 kronor (2,5 miljoner i dag). Första berget som tittades ut var Kanonberget på Påskberget. De ansvariga ansåg till slut att styrkan i sändaren inte skulle försämras av en placering i Grimeton. Där fanns sedan tidigare teknisk personal.
Måndagen den 23 november 1959 invigdes stationen. Varbergs Tidning skrev ”Med vid invigningen – och därmed sig församlade i det kanske värsta av tv-väder, höstdis som alltmer surnade till rekordfuktig dimma – var inbjudna myndighetspersoner från Varberg, Yngve Olsson, Axel Lindskog och Nils Nilsson, kollegor från Himledalen, Allan Andersson och Julius Bengtsson, en skara tv-handlare från Varberg.”
TV:n slog igenom sommaren 1958 med fotbolls-VM. Restauranger och konditorier som ville ha kunder var mer eller mindre tvingade att skaffa en televisionsapparat för att behålla kunder. Utanför tv-handlarna hängde folk utanför skyltfönstren.
Tv-tittandet ändrade förstås människors beteende. Tidigare hade folk samlats kring radion och kanske framförallt Lennart Hylands nöjesprogram. Varbergs Tidning konstaterar bergfast i en mellanrubrik ”Ingen katastrof för ångradion”.
Ja, radion har faktiskt överlevt.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
DET HÄR HÄNDE OCKSÅ I VARBERG 1959
Den nya Europafärjan planeras.
Owe Thörnqvist spelar i Societetsparken.
Knut Nilsson realiserar ut grammofonskivor
Idrottshallen går ut på anbud..
Landeriet Freden (Falkenbergsgatan) ska renoveras.
Johan Andersson öppnar snabbköp i Träslövsläge.
Beslut om att Lagerlundska kvarnen ska bevaras, den sista ”holländaren” i stan.
Nya Rikstvåan får ny sträckning (förbi Willys).
Nisses frukt och konfektyr öppnar på Västra Vallgatan (mitt emot Netto).
