Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Michael Enberg fick en hjärtinfarkt när han var ute och cyklade i trakterna av Dranstugan utanför Veddige. Här med hustrun Angela. Bild: Conny Bengtsson
Michael Enberg fick en hjärtinfarkt när han var ute och cyklade i trakterna av Dranstugan utanför Veddige. Här med hustrun Angela. Bild: Conny Bengtsson

Mitt i Veddiges skogar fick Michael Enberg en hjärtinfarkt

Smärtan i bröstet hade han känt tidigare. Men den här gången var det allvar. Mitt inne i skogen hade Michael Enberg, 67, drabbats av en stor hjärtinfarkt.

Michael Enberg har alltid varit aktiv. I sitt yrkesliv har han jobbat inom brandkåren och räddningstjänsten. På fritiden har han i kombination med familjeliv varit engagerad ledare (samt ordförande tio år) i Veddige Bollklubb. Michael är också styrelsemedlem i Veddigevisionen.

Hjärtat klappar för bygden. Men den 9 september i fjol var det nära att det slutade att slå för gott.

– Jag hade sedan några månader tillbaka känt en smärta då och då på en bestämd punkt i bröstet, strax nedanför vänstra bröstvårtan. Men det var en smärta som kom och försvann lika snabbt igen och den kom bara när jag ansträngde mig lite över det vanliga. Det fanns inga tydliga tecken på hjärtinfarkt som det klassiska att det strålade ut i armarna eller att jag blev andfådd, säger Michael Enberg.

Eftersom han inte kopplade ihop smärtan med något allvarligt så sa han heller inget om den.

– Nej, det var kanske någon gång som han sa att ”idag blev jag så himla trött”. Men inte mer än så, säger hon.

Men en dag visade det sig att smärtorna var ett tecken på något annat. Något livshotande.

Smärtan kom tillbaka

En fin septembereftermiddag ifjol gav sig Michael ut på en cykeltur på sin nyinköpta gula mountainbike.

– Efter en liten bit kom smärtan bröstet igen. Men efter backen mot Älgaslätt så hade den släppt, säger Michael Enberg.

Han cyklade vidare och rundade Istorps kyrka, trampade ner mot vattenskidklubben vid Stora Eksjön och sedan in i skogen med siktet inställt mot Dranstugan.

– Där small det till. Rejält. Då förstod jag att det inte kommer att försvinna den här gången. Jag blev jätterädd och samtidigt dålig och trött.

Första tanken var att ringa hustrun så att hon kunde komma och hämta honom. Men han visste att mobiltäckningen var dålig i området.

– Jag tror att du cyklade ut ur skogen för att du sa att du hade tänkt att ”här inne kan ingen hitta mig”. Så du har på något sätt tagit dig genom skogen genom denna oländiga terräng, säger Angela Enberg.

Michael skrattar till:

– Jag vet att det sista hängde jag över styret. Och så slog jag på bröstet, jag vet inte om det var något försök till hjärtmassage.

Michael fick bara fram att han hade ont och att Angela var tvungen att hämta honom.

Väl framme hjälpte Angela till med att lasta in Michaels cykel och att få in honom i baksätet. Men hon förstod fortfarande inte riktigt hur allvarligt det var förrän Michael utbrast: ”Ring 112 ambulans!”.

Räddningstjänsten hade problem att lokalisera var Dranstugan låg. Det var den första i en kedja av vad som senare visade sig vara lyckosamma omständigheter. Michael sa åt Angela att istället köra mot Ulvatorp.

Under tiden hade Räddningstjänsten kontakt med Michael via högtalaren. Men plötsligt så märkte Angela att det blev helt tyst i baksätet. Han var medvetslös.

– Räddningstjänsten sa till mig att jag måste få ut honom ur bilen. Vid Ulvatorp stannade jag och försökte. Det gick inte, han var så tung.

Efter en, som Angela upplevde det, lång stund så kom det en bil från Sällstorpshållet.

– Bilen stannar och ut springer en ung tjej. Men vi får fortfarande inte ut Michael, berättar Angela.

I samma veva kom en tredje bil, med en man i. Med gemensamma krafter får de tre ut Michael.

Hade gått kurs

Det visar sig att kvinnan 14 dagar tidigare gått en kurs där de har gått igenom hjärt- och lungräddning. Samma dag har hon gått hem tidigare från jobbet för att plocka svamp.

Kvinnan påbörjade HLR i väntan på ambulans. Angela var i upplösningstillstånd.

– Jag hade aldrig klarat det själv. Jag är glad att jag inte stannade vid Dranstugan för då hade jag inte fått någon hjälp alls. Där hade det inte kommit någon bil.

Michael nickar:

– Om Räddningstjänsten hade vetat var Dranstugan låg så hade jag inte suttit här idag. Då hade jag hunnit dö.

När ambulans kom till platsen krävdes det sex försök med hjärtstartare innan det blev en varaktig förändring av Michaels hjärtrytm.

Han fördes i ilfart till sjukhuset i Varberg, sedan ner till Halmstad. Där gjordes en ballongvidgning och Michael fick inopererat en stent, ett slags nät som lämnas kvar som en armering i det blodkärl som varit förkalkat.

Michael är mer än nöjd med den vård som han fått.

– Det har varit fantastiskt bra. Efter infarkten har jag gått på hjärtrehabilitering. Ett frivilligt stöd som har varit helt fantastiskt. Jag har gått dit två gånger i veckan, en eftermiddag med fysisk träning och en med lite träning kombinerad med föredrag om hjärtsjukdom. Bara att få träffa andra människor som är i samma situation har betytt väldigt mycket.

Michael Enberg har alltid varit aktiv och motionerat.

– Jag är nog ett levande bevis på att det här med ärftlighet är en stor faktor vid hjärtsjukdom. Och det är inte mycket att göra åt den. Både farfar och min pappa försvann i hjärtåkommor.

Ger du dig fortfarande ut på cykelturer?

– Ja, nu gör jag det. Men när jag gick på cykeln igen så var det lite känslomässigt. Jag är noga med att tala om vart jag tar vägen och i början körde jag bara kända sträckor. Men nu släpper jag det fritt. Det är en balans mellan att vara försiktig och att leva också.

Tacksamheten över att vara i livet är stor.

– Sedan vet jag inte mot vem eller mot vad, men tacksamhet känner jag. Över all tur.

Michael ler sitt speciella leende.

– Då inställer sig ju nästa fråga. Har jag förbrukat all tur nu, för jag är ju inte mer än 67 år? Jag kan ju lägga ner allt vad trav och lotto heter.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Fakta: Michael Enberg

Bor: Kullagård, med utsikt över Viskan.

Familj: Hustrun Angela, barnen Linda, Evelina, Emelie och Erik. Fyra barnbarn.

Gör: Pensionär.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

Superlokalt - här får du senaste nytt från ditt område

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här