Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Minnen från ett svunnet Halland avhandlas över en fika

Kaffekokaren puttrar och ett fat med kaka och muffins går runt bordet. Nu ska det avhandlas minnen från ett svunnet Halland.

Det är tisdagseftermiddag och i en källarlokal på Eskilsgatan sitter fyra personer runt ett bord för att tillsammans avhandla minnen från förr. Det är medlemmar ur föreningen HjärtLung Varberg som var fjortonde dag går igenom delar ur boken Hallandsbygd som ges ut av Varbergs och Ätradalens hembygdskretsar. Utifrån texterna pratar de sedan fritt om sina minnen över lite fika.

– Ibland gör vi även studiebesök och åker på museer. Socialt ger det här väldigt mycket, berättar Tommy Carlsson som är ledare för gruppen.

Ur sin läderportfölj plockar han fram varsitt kompendium med kopierade A4-ark till deltagarna. Rubrikerna för dagens texter är ”Köregille på Fiskeläget” och ”Socknen med de många kvarnarna”. Men eftersom gruppen i dag har en nyfiken reporter vid bordet som stör den normala ordningen blir dagens samtal snarare ett fritt associerande av minnen.

– Det är det som är så roligt när man sitter såhär och pratar. Jag växte upp hos min mormor och morfar, och han var född 1874. Han tog med mig ut på söndagarna och gick och berättade om alla original som funnits. Det var massor och så roligt att höra!, säger deltagaren Lillebil Svensson som tror att nämnda morfar skulle krypa tillbaka in i graven om han återuppstod i dag.

– Han gillade inte den musik som jag spelade på 40-talet. Tänk om han skulle komma upp i dag och höra all rapmusik och se alla med lila hår, skrattar hon.

Tommy Carlsson minns tillbaka på barndomen som säsongsvis tillbringades turnerandes med i en husvagn.

– Pappa rymde med en cirkus här ifrån stan och började som cirkusryttare. Då träffade han morsan som kom från Berlin. De var trapetsartister. Bet sig fast i trapetserna med tänderna och snurrade runt utan skyddsnät, minns han.

Han minns även tant Anna som gjorde glass nere i källaren i Nöjesparken.

– Då stack man ner dit och så fick man slicka rent vispar och äta trasiga rån.

I vanliga fall är deltagarna fler, men pandemin gör fortfarande att färre dyker upp. När gruppen startade för omkring 15 år sedan var de betydligt fler.

– Det blir naturligt färre med tiden, folk dör ju. Så är det, säger deltagaren Folke Nilsson.

Ni får aldrig slut på minnen att berätta om?

– Nej nej nej, inte! säger en bestämd Ingrid Carlsson.

– När man är 93 som jag så har man en del att ta av, säger Lillebil Svensson.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här