Midsommar – en salig mix av traditioner

Besjungen i ”Visa vid Midsommartid”, omskriven i Astrid Lindgrens ”Bara roligt i Bullerbyn” och förevigad av Anders Zorn i målningen ”Midsommardans.” Svensk midsommar är omhuldad.

ANNONS
|

På Anders Zorns målning syns solen gå upp i bakgrunden, en midsommarstång avtecknar sig mot himlen och i förgrunden dansar paren i folkdräkt fortfarande i gryningen. Zorn var född och uppvuxen i Mora och såg som sin plikt att varje år skänka en majstång till Morkarlby för att hålla liv i midsommarfirandet.

Soldyrkare

– Ja, midsommar är ju en högtid då vi hyllar solen och växtkraften, säger Åsa Axberg som är museilektor på Hallands kulturhistoriska museum i Varberg.

Men från början, när midsommarfirandet startade kring 1000–talet så var det för att fira Johannes döparens födelsedag den 24 juni. Majstången, eller midsommarstången kom troligen från Tyskland under medeltiden. Kristendomen och folktro tycks ha blandats i våra traditioner. Man kan se stångens utseende som ett kors.

ANNONS

– Men midsommarnatten förknippas också med magiska krafter, berättar Åsa Axberg.

Till exempel trodde man att man kunde spara blomsterkransarna, lägga dem i vatten och få bättre hälsa, berättar hon.

Blommor och gärdsgårdar

En av de magiska riterna som hör till midsommar har många flickor prövat på.

– Man skulle plocka sju eller nio olika sorters blommor och sedan drömma om sin tillkommande på natten, säger Åsa. Brukade du göra det? frågar hon mig sedan.

– Javisst. Och hoppa över lika många gärdsgårdar också, säger jag.

– Och så måste man vara tyst också, säger Åsa.

Just det där med att vara tyst var det som jag och mina kompisar oftast inte klarade. Kanske var det därför som det aldrig fungerade. Traditionen med att plocka blommor och hoppa över gärdsgårdar finns beskriven i ”Bara roligt i Bullerbyn.” Och även Britta, Lisa och Anna faller på att de börjar fnissa under riten.

Krans och gemenskap

– För mig är blomkransarna nog det viktigaste på midsommar, säger Åsa. Och att man firar tillsammans. Det är ju den högtid som vi förbereder och firar tillsammans, i byn eller grannskapet. Vi reser midsommarstången tillsammans, hjälps åt att klä den och dansar sedan runt den. Även den som är ensam kan gå ut och vara med i det gemensamma firandet. Det tycker jag är fint.

ANNONS

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten.

ANNONS