Under fågelmorgon på lördagar får besökarna en guide med sig. Fågelspaning är just nu en extra uppskattad uteaktivitet som kan skötas med distans. Naturvägledaren Christopher Gullander ställer in kikarsiktet än på skärfläckor, än på bläsänder och flyende vitkindade gäss.
Elvin Embervik från Kungsbacka har kommit tillsammans med sin pappa.
– Jag har fått en pärm av mormor där man kan sätta in bilder på fåglar.
Av Christopher får han hjälp att ta en bild med mobilen genom tubkikaren.
Morgonen är stilla och vattenytorna vid Getteröns naturreservat är spegelblanka. En skrattmås står och putsar sig fin i morgonsolen. Ett par gravänder lyfter från vattenytan och ger sig av tillsammans. Guidningen under fågelmorgon går mellan olika utkiksplatser på reservatet som räknas som en av Nordeuropas bästa fågellokaler. På vägen till gömslet stannar Christopher till. En gransångare sitter i en trädtopp.
– Den är lätt att känna igen på sången, säger han och rekommenderar alla att lära sig lätena på fåglarna. Då slipper man lära sig hur de ser ut. En lat fågelskådare är en bra fågelskådare, skojar han.
Naturvägledaren Linnea Henriksson, som varit fågelskådare sedan tioårsåldern, har en samling skyltar som är till hjälp för att lära sig läten. Strandskatan har ett läte som onomatopoetiskt, (ljudhärmande), skrivs ”kuubik, kuubik”, till exempel. Strandskatan som är en svartvit vadarfågel med röda ben och röd näbb är också lätt att känna igen för den som vill lära sig om fåglar.
Det vill Barbro Strömqvist och Kerstin Hörninge som är med på fågelpromenaden för fjärde gången.
– Vi har varit med varje lördag sedan de stängde senioruniversitetet på grund av corona. Vi gick en naturkurs där. Men här är bra. Det är ju ute och lätt att hålla avståndet.
I gömslet, som ligger nära strandängarna där vadarna håller till är alla tysta och koncentrationen total. Härifrån kan deltagarna kika ut genom gluggar och får kanske se någon världsberömd raritet genom kikaren. Men, det gäller att känna igen den förstås.
¬– Där har du en trana och några storspovar. Storspoven känner du igen på den långa näbben som är väldigt känslig. Den stoppar ner den i gyttjan och känner efter om det finns något ätbart.
På vägen tillbaka går vi förbi ett par fågelholkar som naturum satt upp. Där sitter en pilfink som tycks ha hittat en partner till holken.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
