Kenneth Henriksson var den förste som överraskades. Han skulle rätta till gärdsgården i vid huset i Gällarpslätt, Nösslinge. Kenneth körde spettet i jorden men möttes av ett obekant ljud.
– Det kom en klang i stället för ljudet som man hör när man stöter i en sten.
Kulan låg 15 centimeter ner i marken och vägde tungt. Han fick ändå baxat upp pjäsen till trädgårdslandet där den fick ligga i kanske 15 år.
– Det kom någon som hälsade på som sa att det absolut inte kan vara en kanonkula. Men jag blev intresserad och hörde av mig till museet.
Kulan hittades på en plats där den gamla häradsvägen gick. Vad kan det handla om för slag? Det är väl vitt öppet för spekulationer.
– Inte så värst. 1612 spöade svensken danskarna rätt ordentligt. Det var i dalen Köllerydshed (mellan Skällinge och Nösslinge) och det är bara ett par kilometer från platsen där den här hittades, säger Leif Häggström:
– Jag ser för mitt inre öga hela trossen gå förbi på den här häradsvägen och tappar den här jäkla kanonkulan. Och så ser de sig omkring ifall någon officer ser vad de gör. Sen puttar de kulan av vägen. De är trötta och har färdats långt. När de är klara med slaget styr de kosan mot Varberg och passar på att bränna ner Nyvarberg. De här kanonkulorna var inte avsedda för fältslag.
Kulan är en så kallad mörsare som gjordes för att bräcka fästningsmurar.
Vapentillverkarna har alltid varit väldigt produktiva. Allt eftersom tiden gick krävdes starkare befästningar.
– Det är danskarna som bygger upp fästningsmurarna kring slottet. Muren kom till runt fästningen eftersom krutet har kommit, säger Kristina Brixson.
– Krutet förändrade hela renässansbyggnationen, säger Leif Häggström.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten
LÄS MER:Käpprätt åt – förr i tiden
LÄS MER:Klockan – en tidlös stressfaktor i livet
LÄS MER:När beredskapen för kris var självklar i samhället
LÄS MER:På äventyr mellan rävsaxar och varbskramlor
LÄS MER:En bisyssla med sött resultat
