Gunnar Engström avlade folkskollärarexamen i Göteborg 1919. I Sällstorp han verkade han även som kantor. När han firade 60 år gjorde lokaltidningen ett nedslag. Det berättas att han verkade i Sällstorp tills skolcentraliseringen gjorde att han förflyttades till Veddige 1952. Engström var en talare som oftast anlitades som föreläsare hos landsbygdens organisationer. ”Jag har alltid haft ett gott samarbete med den halländska ungdomen...Det finns också mycket duktig ungdom...men naturligtvis finns det också avarter bland den uppväxande ungdomen”, berättade Engström i tidningsartikeln.
Bildade män i småorter hade oftast nävarna i de flesta tillgängliga syltburkar. Engström satt i biblioteksstyrelsen, familjebidragsnämnden, hemhjälpsnämnden och vice ordförande i kyrkostämman samt i direktionen för Himle-Viske kommunala skoltandvårdsförbund. Gunnar Engström hade tid att fotografera bygden och dess folk.
Ingvar Månsson är verksam inom Veddige-Ås-Sällstorps hembygdsförening. Han har hand bilderna innan han lämnar över det till arkivet på fästningen.
– Det är svårt att datera fotografierna, men jag tror att de flesta är daterade 1920-tal. Vi hade ju en annan fotograf, Kloar-Erik, som var mer känd i bygden. Engströms bilder är väldigt få som känner till. Det är bortglömt i historiens dammlager.
Bilder finns utlagda på föreningens Facebooksida, men allt är inte lagt ut – ännu.
Gunnar Engströms glasplåtar fanns förvarade på en fuktig vind vid Sällstorps småskola (mot Grimmared) och hittades i mitten av 1960-talet.
– Det var vattenskador på flera av bilderna. Det kanske ökar dess charm, ger nästan en extra konstnärlig touch, säger Månsson och tillägger:
– Hans samling hittades av Skole-Gunnar. Han lämnade dem till skrothandlaren Lång-Johan i Bjurum. Där räddades bildskatten av Ivar Emanuelsson Anders Lundgren (bygdemålaren) och hamnade i hembygdsföreningen ägo. Det var bara tur att de hittades.
En bild är särskilt anmärkningsvärd. Cirka 100 meter nedströms om Åsbro syns munkarnas laxkar som är på väg att erövras av naturen.
– Vi kan nog tala om 1300- och 1400-tal. De dömde upp och fångade laxar. Det var jättemånga rättegångar som rörde just det. Munkarna spärrade av Viskan till alla andras förtret.
Gör ingen något åt det kulturminnet kommer det att försvinna för gott.
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
