Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/5

Livet som kolonist ger avkoppling och gemenskap

Gömd bland träden ligger Prästakullens koloniförening. Ett paradis för socialt folk med odlingsvilja.

– Välkommen till Morotsstigen, säger Eva Hjorth och tar täten på grusvägarna bland blomhav och grönkålsland. Hon är utbildningsansvarig i Prästakullens koloniförening som bildades 1983 och består av 247 lotter avsedda för odling och rekreation. I augusti arrangeras en ”Kolonivandring” i samarbete med Studiefrämjandet.

– Då kommer vi att gå runt och visa området och prata om hur det är att vara kolonist, säger hon.

Hur är det då?
– För mig är det vila och rekreation, säger hon och visar de båda lotter hon haft i snart tjugo år.

– Jag och min man bodde i en hyreslägenhet mitt i stan och då var det perfekt att ha en liten kolonilott, nästan som att komma ut på landsbygden. Det är så anspråkslöst, men det blir naturligtvis vad man gör det.

Att ambitionsnivå och gröna fingrar varierar är tydligt. Men det är okej, så länge man inte stör eller låter allt förfalla.

– I början odlade vi mycket potatis och lök. Ibland åker jag hit och njuter av fågelsången och tar ett litet glas Martini. Det är underbart att ha sin lilla stuga.

– Här har vi en riktig kolonist som är självförsörjande och mer därtill, säger Eva och går fram till Saida Idriz som har påtat i landen här sedan 1976. I växthusen trängs grönsaker och utanför stugan sitter ett gott gäng och fikar.

– Jag odlar allt möjligt, säger hon och räcker över ett par mogna tomater.
– Hon är mästerodlaren, jag gillar att prata, säger maken Miralem och häller upp kaffe.
Kolonivandringen sker 17/8, 16.00 på plats. Ingen anmälan krävs.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här