Långfilmsdebuten närmar sig för Simon Vahlne

Vi ringde upp regissören som påbörjade en inledande del av inspelningen under 2019 – och som just nu utvärderar det första filmade materialet.

Vad har varit den största utmaningen?

– Att försöka göra något som jag själv tycker är nyskapande. Det är den största utmaningen. Det är lätt hänt att man börjar använda sig av mallar när man gör film, det tror jag alla som kollar på filmer och på TV kan känna igen sig i, att man liksom vet hur det ska gå och att det känns som att regissören tänker åt en och prackar på sig sina egna åsikter. Det vill jag inte göra. Jag vill göra filmer som är lite mer öppna, som ställer frågor snarare än ger svar. Men det tycker jag är svårt.

Hur undviker du att fastna i en mall?

– Ett knep är arbetsmetoden. Jag filmar, klipper och skriver parallellt och då går det i bästa fall att utveckla en dramaturgi där bilderna skapar berättelsen istället för tvärtom. Jag blir inte för bunden av textunderlag, jag tränar på att upptäcka med kameran. Hittills har vi filmat ungefär 15 procent av filmen.

Vad handlar filmen om?

– En relativt välbärgad Varbergsfamilj som kämpar med att upprätthålla en idyll. Ska jag sätta en genrestämpel är det är svart eller socialrealistisk komedi. Filmen följer fyra karaktärer, två vuxna och två tonårsbarn, under en fredag.

Något självupplevt?

– Mycket! Till exempel så har jag likt mamman i familjen jobbat med reklam och tagit en och annan pinsam kurs i kitesurf, där man sprattlar i vattnet och inte kommer upp på brädan. Där man inser att man inte vill åka kite. Man vill mest stå med salt i håret och ta en öl efteråt, men man måste ligga i vattnet för att få tillgång till det sociala rummet. Det är ju också en slags idyll, som man kämpar för att ta sig in i.

Hur fick du filmidén?

– Jag brukar skämtsamt säga att jag fick idén när jag såg filmens producent äta ostron. I Love Varberg handlar väldigt mycket om lyx. Det var något som startade en process i alla fall, när han åt det där ostronet. Jag vill å andra sidan inte ge bilden av att en idé bara dimper ner i knät på en. Det jag kallar idéen tar form under hårt arbete under en längre tid. Det dyker upp små pusselbitar hela tiden.

Först gick projektet under titeln Entreprenör, vad låg bakom namnbytet?

– Namnbytet kom i ett skede där jag behövde energi i projektet. Jag köpte Lars Tunbjörks fotobok “I Love Borås” och blev inspirerad av den. Det var därför jag döpte om filmen till “I Love Varberg”. Men jag kommer inte bestämma mig för titel förrän allt är färdigklippt. Titeln - som alltså är en arbetstitel - har också att göra med att jag tycker det är viktigt att mina filmer utspelar sig på ställen jag älskar och känner till väl. Det spelar stor roll för mig att vara på hemmaplan – i bästa fall lyser det igenom i bilderna.

När sker premiären?

– Jag hoppas på 2021, det är målet.

Vad vill du att tittarna ska känna efter att ha sett “I Love Varberg”?

– Att de har haft roligt och fått möjligheten att tänka själva och dra egna slutsatser, utifrån sina egna erfarenheter. Något jag vill att publiken skall tänka på - som jag vill diskutera efter visningarna - är hur vi kan skapa vår egen idyll utan att vi sätter oss på andra. Det är svårt och värt att försöka göra en film om tycker jag.

Är det många lokala ansikten?

– Huvudskådespelarna är från Varberg, Halmstad, Falkenberg och Göteborg, så det är verkligen en Västkust- och Hallandsproduktion. Castingen är inte helt färdig, men vi vill hålla det så lokalt det bara går. Alla statister är från Varberg.

Vad fick dig att börja med film?

– Mamma ville väldigt gärna att jag skulle jobba med konst och som god son lydde jag givetvis.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Johan Erkki