Kvinnojouren hänger på en skör tråd trots lång verksamhet

Kvinnojouren i Varberg fyller 40 år i år. Men trots att verksamheten har hållit igång så länge hänger varje år på en skör tråd.
– Vi vet aldrig om vi får tillräckligt med bidrag för att kunna fortsätta, säger Kimberly Oakley.

ANNONS
|

Kvinnojouren Frideborg i Varberg tar emot kvinnor och barn som har blivit utsatta för våld i nära relationer. För den som lever under hot från en närstående är det svårt att bryta sig loss och kvinnojouren erbjuder hjälp med stödsamtal och skyddat boende. Verksamheten bygger till stor del på ideella insatser.

– Jag har en heltidstjänst och ytterligare en person jobbar på 75 procent men i övrigt får vi hjälp av volontärer och sådana eftersöker vi alltid. Just nu skulle vi behöva få in fler frivilliga, berättar Kimeberly Oakley.

Hon är från USA och kom till Sverige 1987 som utbildad psykolog.

ANNONS

– I Sverige räckte inte min utbildning för att jobba som psykolog så jag utbildade mig till barnskötare. Under några år jobbade jag också som it-koordinator men kände att jag ville hjälpa människor. Därför anmälde jag mig som volontär på Kvinnojouren och på den vägen är det.

Behovet ökar stadigt

2021 blev hon chef för verksamheten i Varberg. Efter pandemin har behovet av stöd ökat.

– Vi har haft högtryck med stödsamtal, besök och några placeringar i skyddat boende. När pandemin kom dök allt rejält, det blev nästan tyst. Det var en nationell upplevelse, berättar Kimberly.

Det var ingen positiv trend, istället blev kvinnorna fast med sina förövare hemma och kunde inte nå ut för att få hjälp.

– I mars, april då restriktionerna lättade började vi få fler samtal igen och det har ökat stadigt hela tiden.

Problemet med våld i nära relationer är alarmerande i Sverige idag. Varje år dör 15 kvinnor efter att ha utsatts för sådant våld och mörkertalet för dem som lever under ständigt hot är stort. Hittills i år har 19 kvinnor i Sverige mördats.

Söker fler lägenheter

Ett dilemma som kvinnojouren ständigt brottas med är bristen på permanenta boenden. Just nu har Frideborg två stycken men fler behövs.

ANNONS

– Vi har upptäckt att socialtjänsten placerar kvinnor som är utsatta hos privata aktörer vilket oroar oss eftersom vi inte vet hur de fungerar och om de kan garantera säkerheten för de boende. Vi har hört via Unizon, som är en paraplyorganisation för 130 kvinnojourer i landet, att kvinnor som hamnat i sådana lägenheter inte har varit nöjda för att de inte har kunnat känna sig trygga. Det är väldigt svårt eftersom det råder bostadsbrist i Varberg, säger Kimberly.

Kimberly eftersöker kontakt med privata fastighetsägare för fler bostäder.

– Det är inte bra att bo länge på en kvinnojour. Man har inget liv egentligen. Man kan inte berätta var man bor för någon och barnen får inte ta hem kamrater. Mest akut för oss nu är att kunna erbjuda permanent boende till våra utsatta kvinnor och barn. Kan vi få till avtal med fastighetsägare som kan ge oss öronmärkta lägenheter för utsatta kvinnor och barn, så som man gör i en del andra kommuner, så hade det varit mycket bra.

Trots att kvinnojouren i Varberg har varit välfungerande och igång i många år finns ändå en återkommande osäkerhet. I december varje år tilldelas de bidrag som kommer från kommunen som avsätts bland annat för löner till de 1,75 tjänster som finns för verksamheten.

ANNONS

Förståelsen har ökat

Trots den dystra statistiken över våld mot kvinnor och barn i Sverige tycker Kimberly Oakley att förståelsen i samhället har ökat efter Me too.

– Diskussionen har lyfts på sociala medier vilket är bra. Det är hett med dessa frågor och jag tycker att kunskapen och kännedomen blir större men att lagarna inte följer med. Ändringarna går för långsamt om man ser till straffsatserna för män som utsätter barn och kvinnor för våld i nära relationer.

ANNONS