Kravbonden som blev den nye killen på torget

Han är den nye killen på torget. Det är man om man som Jonas Amnerå, 60, bara stått på torget i fyra år. – Det här är väldigt roligt. Jag börjar känna namnen på de som handlar.

ANNONS
|

Det märks att han trivs. Här finns mötena med människor som berikar hans liv. Varje onsdag och lördag har Jonas sitt tält på torget. Han är en av de få åretrunthandlarna.

Jonas trivs med gemenskapen kring de som hittar till torgdagarna. För de blir färre – och äldre.

– Det kommer hit en man som levererar yoghurt som han och kanske hans fru gjort själva, bara för att jag ska få något i mig när jag står här.

Vänskapen och snacket tilltalar honom.

Han står varje torsdag förutom ett par månader från maj. Det svenska utbudet på kravodlat minskar just under månaderna före skörd. Passande nog kommer hans andra ”ben” i och stöttar hans yrkesliv.

ANNONS

Jonas odlar pors och johannesört, som i slutsteget levereras till Systembolagets kunder.

En del högröstade individer har krävt att torget måste förnyas. De som jobbar och besöker torget vill hålla vid traditionen att torget ska vara en mötesplats för handel.

– Torget behöver yngre människor.

Är inte unga medvetna om vad de äter?

– Är dom det? Det finns ju en klick som är extremt medvetna, men de flesta ungar går förbi i horder, är jättemodemedvetna och köper färdiga grejer. Och att laga mat, hur många gör det?

Kommer från Viskafors

Många som besöker torget hejar till. De känner igen honom nu.

Annat var det i Viskafors, där han växte upp.

– Stället gud glömde, jävla ställe. Jag lämnade direkt efter nian. Och jag har aldrig kommit tillbaka heller. Jag var grymt mobbad där.

Industrialismen växte sig stark i orten söder om Borås. Det krävdes en stor invandring, från främst Finland, för att hålla liv på de stora företagen. Det var stora påfrestningar mellan de inflyttade som fick jobb på Viskafors gummifabrik och Rydboholmsbolagen. Minnena är inte ljusa från tiden.

– Varje gång det kom en nyinflyttad visste jag precis vad som skulle hända. De ställde sig i en ring runt om mig – och sen fick jag stryk. Och jag fick reda på varför just jag drabbades, när vi hade en återträff när jag var 40 på Grand i Borås. Jag kände ju inte igen en enda. Alla kände igen mig även om jag var långhårig, musiker och hade långt hår. Jag hamnade jämte Jarmo, tänkte ”du var ju en av de jävligaste”. Han förklarade varför jag alltid fick stryk. ”du var ju störst och du var ju ledaren. Slår man ner honom är det ingen som vågar gå på oss finländare”.

ANNONS

En annan värld

Strömma naturbrukscentrum var en befrielse att komma till.

– Det var som att komma till en helt annan värld. Internatskola, tjejer och killar, alla var intresserade av jordbruk och det var gott folk. Man träffade folk från Göteborg och började spela musik.

Nu är det odling som gäller, kravodlad mat på gården i Okome. Jonas Amnerå stärker med växthus och hoppas kunna leverera mer egna varor till försäljning på torget. Just nu säljer han grönsaker, oljor och annat kravodlat från leverantörer från trakten.

– Jag har köpt ett stort växthus av Roger (Växtriket) som stod här. Nu har ju han flyttat till Italien.

Att tjöta med folk på torget. Det är grejen för Jonas Amnerå.

Texten har tidigare varit publicerad i Varbergsposten

ANNONS