När jag stiger in i paret Kastbergs villa i centrala Varberg fångas jag av färgprakten i vardagsrummet. En duk i varma färger täcker ett avlångt bord som dekorerats med en knotig gren. Det får mig att tänka på Stenåsa Garden Center, som startades av Arne och Margit Kastberg, och såldes till Blomsterlandet för 20 år sedan. Men det hindrar inte att jag saknar orkidéutställningarna och juletid på Stenåsa.
– Allting har ett slut, säger Arne.
Numera har även verksamheten med porslinsblommor och orkidéer på Kardanvägen upphört. Under många år reste Arne och Margit runt i världen i jakten på nya skönheter.
Deras intresse tog dem till Ecuador, Nya Guinea och Réunion, bland annat. På Borneo hittade de en oupptäckt porslinsblomma, som fått namn efter Arne, Hoya kastbergii.
Men snart sagt varje fönster i villan pryds av en orkidé.
På köksbordet står en vit Paphiopedilum, venussko. Plötsligt tar Arne en penna och pekar på orkidéns toffel.
– Orkidéerna saknar ståndare och pistiller, i stället har de polliner och en könspelare och är anpassade till en enda insekt, berättar han. Insekten klättrar in i orkidén och ramlar ner här i toffeln. Eftersom den har klibbiga i väggar måste insekten klättra på en slags stege. Den går förbi pollinen som fastnar på ryggen på insekten som sedan klättrar vidare med den till könspelaren.
Arne är en av de få i Sverige som korsar orkidéer. Det ser pilligt ut att göra det för hand.
– Det är pilligt. Jag använder en målarpensel av den minsta storleken. Men det svåraste kommer sedan, säger han. Fröerna ska steriliseras och läggas i en näringslösning som också ska vara steril. Det är alltid lika spännande att se om det blir något. Om det inte är helt sterilt så blir det bara mögel. Det har hänt många gånger, skrattar han.
Det krävs en del utrustning för att korsa orkidéer, glasskåp och steriliseringsutrustning, bland annat. Var förvarar han den?
– I garaget, skrattar han. Bilen får stå på gatan.
Arne Kastberg tycker att Varberg har utvecklats fint de senaste tjugo åren.
– Och tänk om fem år, när staden sträcker sig hela vägen ner till havet. Det kommer bli fantastiskt.
Det ringer i telefonen. Någon som vill diskutera näringslivsfrågor.
– Det är klart att har man varit engagerad i näringslivet ett helt liv så är det ju svårt att lägga av.
Allting har kanske inte ett slut ändå?
Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten
