Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/1

Karlsson vill lyfta HK Varberg till Handbollsligan

Det är fel att säga att handbollen har varit Hans Karlssons liv. Först när han var 14-15 kom han på att det var handbollen som var hans sport. Där fanns kompisarna och där hittade han lagandan.

– På bara en vecka bestämde jag mig för att sluta med bordtennisen som jag var bra på. Jag har exempelvis plus på Per Gerell (fd landslagsspelare).

Man kan förstå att pingisledarna blev ledsna över Hans Karlssons beslut. De såg en stor talang i honom. Men handbollen fick glädjen att ta vara på den förhållandevis gamle killen som testade en ny sport. Det är inte vanligt att börja spela handboll så sent.

– När jag träffar människor brukar jag ofta tala om det att det aldrig är försent.

Resan är annorlunda. Hans Karlsson upptäcktes av Drott och lyckades snabbt etablera sig i laget som på avstånd kan uppfattas som knöligt att komma in i. Starka lagbyggen präglas ofta av att de bygger upp en stark gemensam kultur som är svår att nästla sig in i.

Karlsson klarade uppgiften och blev en stark personlighet bland spelare som Magnus Andersson och andra mästerskapstörstande profiler som forstrats i Halmstad.

Det blev två SM-guld för Hans Karlsson – och dessutom två landskamper. Efter första sejouren i Drott kom en av de märkliga perioderna i hans liv. Hans ville vidare och testa något. Det blev uppbrott från sambon och helt plötsligt satt Karlsson i en stuga på Östra stranden och visste inte riktigt vart livet skulle ta vägen.

En förlorad försäsong kan vara svår att reparera. Det märkte han inte minst när han kom till etablerade Skjern på Sydjylland.

– Det är inte lätt att få det att stämma när man bor ensam på en liten ort. De flesta spelarna bodde i Esbjerg.

Den danske tränaren visste om Karlssons erfarenhet och kunskap. Hans plockades till Team Helsinge, en liten ort belägen på norra Själland inte långt från idyllen Gilleleje.

Till slut lockade Sverige igen. Hasse hamnade i Ystads IF. Under tiden fick han även chansen att jobba mot och med företag. En viss del av det arbetet påminner om livet som idrottare. Du bygger upp mål och vill nå resultat.

När Hans var tillbaka i Drott kom karriärens värsta bakslag. Knäet trasade sönder och Hans tvingades till två års rehabilitering. Det svåra är att det sker vid 30-årsåldern när man överväger framtiden. Hans bet ihop och var hel till SM-finalerna och kunde bidra med saker i finalen.

– Det SM-guldet värderar jag högt.

Men så kom han till Varberg i en roll som assisterande och spelande tränare. Rollen blev inte lätt att handskas med. Rollerna blev tydligare när Hans Karlsson tog över som huvudtränare och sponsorjägare. En stor del av jobbet bedrivs i samarbete med Kent Carlson, stark man som byggt upp ett familjeföretag till en bjässe.

– Vi kompletterar varandra bra. Han har oerhört mycket erfarenhet från sin värld med att bygga företag.

Att jobba med handboll innebär inget standardiserat schema. Det tar den tid det tar. Och så är det alla samtal som fyller telefonen. När är du ledig? Den frågan ställer sig säkert också Hasse.

– Jag ser mycket handboll och försöker plocka ut grejer och ta med till träningarna.

Hur upplever du Varbergsborna?

– Det var svårare i Halmstad. Här får man ofta tydligare svar, ett ja eller nej.

När får vi se ett ligalag i Varberg?

– Det är det som är det svåra. När är det rätt tid? Är det nånsin rätt tid när man går upp?

Texten har tidigare publicerats i Varbergsposten

Född:

4 maj 1981 i Växjö.

Bor:

Södra Näs.

Sysselsättning:

Tränare och sponsoransvarig i HK Varberg.

Klubbar:

Växjö HF (-1999), HK Drott (1999-2004), Skjern (2004-05), Team Helsinge (2005-06), Ystads IF (2006-10), HK Drott (2010-14), HK Varberg, spelande assisterande tränare (2014-15), som huvudtränare (2015-).

SM-guld:

2 (2002 och 2013).

Landskamper:

2.