Kärleken till det okända landet

Textilkonstnären Kerstin Paradis Gustafsson, 77, från Lindbergabygden har fängslats av det okända landet som få prickar in på kartan.

ANNONS

Kirgizistan är en nation som lämnades åt sitt öde efter Sovjetunionens fall för 28 år sedan. Det märkliga i sammanhanget var att Kerstin – just då – var inbjuden till ett konstnärsläger i grannlandet Kazakstan. Det lär ha funnits roligare aktiviteter än att vara strandsatt i inre Asien i augusti 1991.

– Vi som var där blev väl omhändertagna. Själva resan hem blev besvärlig. Som tur var råkade jag komma i kontakt med en kvinna, som hade haft besök av en engelsman. Det tog väl ett tag innan de förstod att det fanns kvar utlänningar som det var skönt att bli av med i röran. Resan hem tog väl tre dagar extra.

ANNONS

Ett gigantiskt fraktflygplan kom och räddade dem.

– Det var hur högt till tak som helst och de hade ställt ut lösa bänkar i planet. Rädd var inte. Jag var bara glad över att komma därifrån. Känslorna kom när jag var hemma. Men folk här hemma visste ingenting. Det talades mer om Lettland och Litauen.

Länder utan stationerade korrespondenter tappas ibland bort i folks medvetande.

– Det var inget upplopp och våld. Men de här delstaterna, som hört till Sovjet, bröts sönder och blev självständiga utan att de själva kämpat för det.

Unionens fall fick den nyfödda asiatiska nationen 375 mil sydost om Moskva att ta hand om sig bäst de kunde. Den stora ubåtsfabriken i huvudstaden Bisjkek (250 mil från närmaste insjön Kaspiska havet) stängde och tusentals arbetare förlorade sina jobb nästan över dagen.

Det är mycket en textilkonstnär ska behöva uppleva. Nu lever hon lugnt hemma i Lindbergabygden. Kerstin Paradis Gustafsson bodde länge i Nora, men hon sökte sig söderut, lite närmare föräldrarnas ursprung i Skåne. Efter noggrant urval hamnade hon på en äldre gård i Lindbergatrakten.

– Här finns känslan av både Skåne och Berglagen.

Här gror textilintresset som gått i arv från farmor och mormor, båda fingerfärdiga väverskor.

ANNONS

– Jag är dyslektiker och därför fanns det inte mycket jobb att välja på. Jag gick på målning också, men kom på att textil var det som passade mig bäst.

Bildvävning är hennes huvudsakliga syssla. Kerstin har bidragit med en hel del offentlig konst. Men det är inte bara hantverket i sig som fascinerat henne. Hon ville veta mer om bakgrunden, det historiska arvet.

1959 hamnade hon på konstfack i Stockholm. Som en del av studierna kom hon i kontakt med nålbindning.

Men hur går det till? Nyfikenhetens hunger brukar kunna mättas av böcker. Det borde väl finnas mer information i pappas bibliotek, trodde den unga, nyfikna Kerstin.

– Det blev jättekonstigt för mig. Jag var ju uppvuxen med att så fort man inte visste något så kunde jag gå till pappa, så slog han upp det.

Kerstin berättar om traditioner som överförts mellan mor och dotter i åtskilliga generationer. Hon anser att kvinnligt hantverk är dåligt dokumenterad.

– Forskare som var ute och studerade folkgrupper var ofta män. Och vem pratade de med? Jo, självklart, med andra män. Då märks det inte vad kvinnor gör.

Dokumenterad kultur

Intresset för textilkultur har fört henne till många outforskade platser. Det kirgiziska hantverket är minimalt dokumenterat som i de flesta nomadkulturer som ofta är skriftlösa. Kunskapen gick vidare från mors hand till dotter och så vidare. Kunskapen har resulterat i flera böcker. De oskrivna traditionerna finns därmed i bokform. Hon berättar med värme om människorna hon lärt känna och det härligt bergiga landskapet.

ANNONS

– Det är väl textil kvinnohistoria jag håller på med. Jag har min dyslexi och skriver fel ibland, men jag kan saker. Många dyslektiker får stämpeln att de är dumma i huvudet, men så det absolut inte.

Utställningen Kirgizistan – konst och världsarv i Hallands kulturhistoriska museums regi pågår på fästningen den 16 februari till 25 augusti. Här finns färgglada jurtor med textilier i filtad ull. Upplev en påkostad utställning där Kerstins skapelser finns i form av spunna, färgade och tovade verk av ull från egna får.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Född: 1941. Uppväxt: Karlskoga med skånska föräldrar, 20 år i Nora. Bor: Lindberga. Familj: Tre barn och 8 barnbarn. Studier: Textillärare och konstfack. Sysselsättning: f d chef Världskulturmuseet, Göteborg. Aktuell: Hallands kulturhistoriska museums utställning Kirgizistan – konst och världsarv, pågår 16 februari till 25 augusti, Varbergs fästning.

ANNONS