Italienarna glömmer aldrig Tommy Prim

Två gånger var Tommy Prim ytterst nära att bli firad Giro-vinnare. Nu nöjer han sig med ett par timmars cykeltur från hemmet på Apelvikshöjd.

ANNONS
|

Att vara cykelproffs i det aktade Bianchi-stallet i Bergamo var ett äventyr som de italienska cykelfansen aldrig glömmer. Det märks så fort han kommer ner till Italien. Tommy blir igenkänd överallt. De riktiga fansen har förstås inte glömt svensken som nästan gjorde storverk i Italien. Förutom ett par etappvinster på det klassiska girot så blev han tvåa i sammandraget två gånger.

– Etapplopp var min stora grej. Jag hade en fruktansvärt bra återhämtning. Under etapplopp från en vecka och upp till tre veckor fick jag aldrig någon schackning.

Tommy Prim körde aldrig något Tour de France. Det italienska stallet visade inget intresse för det.

ANNONS

När proffsåren var över slutade han cykla direkt. Då var han 31.

– Det är tuffare nu. Det är ett krigande på en helt annan nivå. Jag tror att vi var mer kompisar än vad de är nu. Det är ingen som ger bort något till nån. Alla ska fram. Det är därför det blir så många vurpor.

Som värst bröt han båtbenet (handen).

– Klart att man fick en del skrapsår, men det är inte som fotboll att man ligger och kvider. Det var upp direkt på cykeln.

Tommy Prim har släppt allt vad tävlingshets heter. Han har inte en enda mätare på bockstyret.

– Jag är allergisk mot mätare. Jag har inget behov att se hur fort jag kör. I dag har de ju en dator som kan ladda upp alla data och läsa av på datorn. Jag har inget intresse av det. När det började komma pulsklockor 1984-85 var jag skeptisk. Nu är det vetenskaplig träning. Men vi lärde känna våra kroppar. Gick det för hårt uppför, då kände man det.

Snart åker Tommy ner och kör ett motionslopp där motionärerna bildar lag med ett exproffs i varje grupp. Sedan cyklar de runt sjön Lago di Èndine, ett par mil nordost om Bergamo.

ANNONS

Bergamo är en stad med andra kända profiler. Glenn Strömberg spelade i Atalanta och bor kvar i trakterna.

– Han kom väl ner dit några år senare, jag var aldrig och tittade på fotboll. Vi hade fullt upp mer vårt.

Dopning har varit ett gissel i inom idrotten. Cykelsporten har inte klarat sig ifrån frågan.

– Doping frågar folk alltid efter och det blev jag ju anklagad för, att jag har försett en norrman med det.

En cyklist påstod att Tommy överlämnat piller (”som gjorde att han blev som en demon”, påstod han) i Falun under något GP-lopp.

Vad säger man då?

– Nej, Expressen kom hem och ville ha ett erkännande, men i mitt huvud fanns det ingenting. När tidningen hade gått tittade jag i min tävlingsdagbok. I Norrköping på fredagen vurpade jag när jag körde på en åskådare så jag flög i backen.När de körde i Falun låg jag hemma i sängen i Varberg. Jag hade alibi.

Såg du något annars?

– Nu är det läkare och forskare som ordnar saker. En cyklist har ju ingen aning. Det fanns ju de som tog anabola steroider och sånt, men det var inte förbjudet på den tiden.

ANNONS

Nu kommer den stora frågan: Hur gör man när man pinkar från cykeln?

– Pinka kan du ju kanske göra. Det var egentligen bara att vika undan. Men jag kunde det inte. Jag försökte, försökte och försökte. Men såg man att många stannade, då kunde man hjälpas åt att komma ikapp.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

Född: 29 juli 1955 i Svenljunga.

Klubbar: Falkenbergs CK (1970), CK Wano (1971-77), IF Saab (1978-80), Bianchi Piaggio (1980-86).

Meriter: Paris-Bryssel (1983), andraplats i sammanlagt i Giro d’Italia 1981 och 1982. Etappvinster i Giro d’Italia 1981, 1982 och 1983 (tempoetappen). Svensk mästare 1976 och 1979. Nordisk mästare 1975 och 1976. Svensk juniormästare 1972.

ANNONS