Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Inte givet att livskamraten får föra partnerns talan

Den enskildes bästa ska gälla, enligt politiker och socialtjänst. Men livskamraten är inte självklart den som får föra sin partners talan.

Trots den situation Danuta Wittkämper beskriver finns det idag stora möjligheter att vårda sin livspartner i hemmet. Det menar socialnämndens ordförande Lena Andersson (M) som säger att hon inte kan kommentera det enskilda fallet, men att det är ovanligt att någon vill flytta hem sin anhörig från ett särskilt boende.

– Vi hade ett fall för några år sedan där det var mycket problematiskt att vårda personen hemma, men vi backade på det. Man ska ju bestämma själv, det är vår inriktning att man ska bestämma själv. Och man kan alltid överklaga.

Om ett par har levt tillsammans i 20 år, borde det inte vara självklart att man får tillvarata varandras intressen då?

– Man måste lyssna på den som ska vårdas och om den inte kan uttrycka sina intressen kan det behövas en legal företrädare. Många gånger finns det ett förslag på vem det ska vara, ofta en anhörig. Men det kan också vara någon annan.

Är det inte den som känner sin närstående som kan avgöra vad som är bäst?

– Jo, jag är helt övertygad om att människor vill varandras bästa. Men det kan ju finnas andra anhöriga som har olika åsikter om vad som är bäst.

Enligt Carin Lund, enhetschef för äldreenheten, uppdragsavdelningen på socialförvaltningen, är det inte givet att livspartnern är den som får ta tillvara sin närståendes intressen.

– Om vi ser att partnern inte har fokus på den enskildes bästa, då kan vi initiera en ansökan om god man eller förvaltare.

Har det någon betydelse om paret är gifta eller inte?

– Nej, det vill jag inte påstå att vi skulle gå efter, inte generellt.

Fler nyheter om Varberg hittar du här

De senaste lokala bostadsköpen hittar du här