Kanske har du också hört om kompisars pappor som minns hur de sprang runt i hemliga, underjordiska tunnlar vid fästningen som barn? Mer sällan har man hört förstahandskällor till detta påstående, och teorin om tunnlarnas existens är än så länge inte bevisat som något annat än en vandringssägen. Nyligen startade Varbergaren Fredrik Westerbrand upp Facebook-gruppen Varbergs historia och myter där frågan om tunnlarnas vara eller icke vara har återaktualiserats, något som även snappades upp av SVT Halland och teorin har plötsligt fått ny luft under sina vingar.
– Jag sommarjobbade som guidemedhjälpare på fästningen som 16-åring, och sedan dess har teorin om en hemlig tunnel kittlat min fantasi. Om nu många andra slott och fästingar har flykttunnlar, så varför skulle inte Varbergs fästing ha en? säger Fredrik Westerbrand.
Teorin går alltså ut på att det ska ha byggts en underjordisk tunnel i samband med fästingbygget i början av 1600-talet, i syfte att evakuera eller importera förnödenheter vid händelse av krig eller belägring av fästningen. Idéer om vartill denna eventuella tunnel går varierar.
– Jag gillar teorin om att den kan gå till kyrkoruinen i Getakärr, alltså i närheten av polisstationen, säger Fredrik Westerbrand.
Hans främsta ”argument” för att fantasin kan vara verklighet är att motsatsen helt enkelt vore orimlig.
– Jag tror inte att Hans van Stenwinkel och Christian den fjärde skulle bygga ett fort som ska vara ointagligt och sedan inte ha en plan för att kunna få in förnödenheter under belägring. Jag tror att de var smartare än så, säger han.
Pablo Wiking-Faria är historiker och i dag pensionär som har ägnat många år av sitt yrkesaktiva liv åt att jobba på Varberg fästning. Han säger att den officiella evakueringsplan som funnits från fästningen är den trappa som löper ner mot Fästningsterrassen.
– Om du tänker dig att du har en fiende med kanonerna uppställda på land, vilket de flesta har, så är det ju en flyktväg mot havet, säger han.
Han har kommit i kontakt med teorin vid ett flertal tillfällen under årens lopp.
– För omkring tjugo år sedan grävde man i Brunnsparken och hittade en källare där. Då ringde man till oss på museet och sa att ”nu har vi hittat den hemliga gången”. Så det är en levande tradition, det är det absolut. Vi som ser det lite sådär på avstånd brukar ändå säga att det är en sorts vandringssägen, säger Pablo Wiking-Faria.
Trots det är han öppen för att leka med tanken och självklart kittlar fantasin även honom. Även Pablo Wiking-Faria har en teori om i vilken riktning tunneln skulle kunna gå.
– Vid den här tiden, i början av 1600-talet, låg staden på Platsarna. Då låg kyrkan där Societetsparken ligger i dag, och där finns en liten kulle kvar av kyrkan, inget mer. Dit skulle den kunna gå, tänker jag mig, säger han.
Och ingången då?
– Allra längst ner i Kockenburg finns en liten tarm som är förbyggd i dag. Om man ska ha en hemlig gång så är det rätta stället att börja på, säger han.
Blir man aldrig nyfiken som arbetande på fästningen att helt enkelt bara kolla efter?
– Haha! Det är alldeles för lösa spekulationer för att det ska vara en bra idé att börja riva murar från 1600-talet. Om vi hade haft en ritning eller något som stärkte det, då skulle jag absolut ha förordat det. Men att börja riva murar för att leta efter något vi inte vet finns, det tror jag inte händer under vår livstid. Vi har ganska bra ritningar på både Kockenburg och de andra bastionerna, avslutar han.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten.
