Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/3

Hon var med när Bockstensmannen hittades

– Ingen trodde att det skulle bli en sådan här uppståndelse, säger 85-åriga Gulli Svensson. Hon var bara fem år när hon och en av hennes bröder hittade struthättan och kraniet med de röda lockarna. Nu har det gått 80 år sedan de två barnen gjorde det uppmärksammade medeltidsfyndet.

Dagen före midsommarafton 1936, den 22 juni, var Gulli och hennes sex år äldre bror ute för att harva torv.
– Det var en vacker sommardag, det var varmt ute. Jag sprang barfota i den mjuka mossen. Hästen hette Grolle och min bror körde hästen, berättar hon.
– Det kom upp något. En mössa med något ben i fastnade i harven. Vi sprang och hämtade pappa som arbetade i ladan intill.

Gullis pappa Albert Johansson, som drev ett mindre jordbruk i Åkulla, tog med hennes bror Thure till fyndplatsen. När de grävde i mossen hittade de flera tygbitar samt ett smalben.
– Sedan var det min nio år äldre bror som cyklade till landfiskalen i Rolfstorp. Han kontaktade sedan museichefen Sandklef. Då förstod vi att det var något på gång. 

Under eftermiddagen tog sig landfiskalen tillsammans med fjärdingsmannen och stadsläkaren till mossen. Där hittade de en död man som låg framstupa i mossen och som hade pålats fast med flera pålar.
– På midsommardagen kom de och grävde med små gafflar för att inte förstöra något. Jag minns att pappa sa att jag inte fick vara med, berättar Gulli.

Hon fortsätter:

– Pappa fick spika ihop en bår för att lägga fyndet i. För att de skulle kunna ta till vara på allting. 

Åtta personer från orten hade deltagit i transporten av fyndet från Bockstens mosse till Varbergs museum. Fyndet, med torv och allt, hade lyfts upp på Alberts hopsnickrade bår. Sedan slogs alltihop in med papper och tvättlina för att köras med lastbil till Varberg. 
– Pappa har berättat att om han visste att det skulle bli en sådan uppståndelse skulle han ha grävt ner honom ännu mer, säger Gulli Svensson och skrattar. 

Gulli som växte upp med fyra bröder i Åkulla har de senaste 50 åren bott i Tvååker.