Argumenten har varit många, debatten stundtals hätsk. Sällan har ett konstverk väckt så mycket reaktioner som ”Med handväskan som vapen”, som hotellägaren Lasse Diding har skänkt till kommunen.
Bland politikerna i kultur- och fritidsnämnden, som fattar beslut i frågan på onsdag, finns både tveksamhet och stensäkra åsikter.
Nämndens två moderater är tydliga i sitt ”nej tack”.
– Yttrandefriheten måste respekteras. För mig symboliserar statyn att det är okej att möta en annan åsikt med våld. Jag har själv blivit attackerad enbart för att jag är moderat. Sådant kan aldrig accepteras, säger Kaarina Andersson, som får medhåll av Sven Andersson.
Även SD:s Mia Petzäll är kritisk.
– Det finns en aggressivitet i statyn. Det gynnar inte Varberg. Nazismen är fruktansvärd, men det är bättre att resonera än att bli arg tillbaka, säger hon.
Nämndens ordförande Christofer Bergenblock (C) har ännu inte bestämt sig – men köper inte argumentet att statyn skulle vara våldsbejakande.
– För mig är statyn ett uttryck för en känsla, en frustration inför nazism och rasism. Den lever sitt eget liv utanför själva händelsen som den grundar sig i, säger han.
Att en anhörig till kvinnan är kritisk till statyn, samt att Lasse Diding har villkorat placeringen, tycker han är försvårande.
– Även om det är vi politiker som avgör kan det ge en bild av att en person med mycket pengar styr över det offentliga rummet.
Miljöpartiets Pierre Ringborg tycker att statyn visar en reaktion mot mörka krafter, och vill se konstverket i Brunnsparken.
– Den väcker tankar och kan locka folk till Varberg. Om statyn inte får synas, då begränsar man verkligen yttrandefriheten. Jag är för konstnärlig frihet. Vi kan inte censurera allt som kan uppfattas på ett visst sätt, säger han.
Socialdemokraterna är splittrade i frågan. Göran Stark säger nej – på grund av donatorn.
– Statyn har ett bra budskap, men jag har svårt för personfixeringen. Det känns som det handlar mer om att sälja in Diding, än om statyn, säger han.
De tre partikamraterna tycker annorlunda, och säger ja till statyn.
– Den sätter Varberg på kartan, och konst ska engagera. Det som känns tveksamt är de anhörigas kritik, säger Viveca Haugness.
– Statyn symboliserar civilkurage och är baserad på en historisk bild, säger Roland Ryberg, som även får medhåll av Linda Berggren.
Inger Brosved (L) och Louise Blixt-Modée (C) har ännu inte bestämt sig.
– Jag kan inte svara på vart det lutar. Det enda vi vet är att beslutet inte blir enigt, säger Christofer Bergenblock (C).
”Med handväskan som vapen” av Susanna Arwin, är sprungen ur Hans Runessons prisade fotografi från 1985 av en Växjökvinna som svingar sin handväska mot en nynazist.
Ur debatten för statyn: Den har blivit en stark symbol för civilkurage och mot rasism och antinazism. Den skapar debatt, väcker tankar, kan locka turister och sätta Varberg på kartan. Konst bör inte styras och censureras. Statyn är större än händelsen, och kvinnans utseende har ändrats jämfört med fotografiet.
Ur debatten mot statyn: den är våldsbejakande och symboliserar ett motstånd mot yttrandefrihet. Fotografen och en anhörig till kvinnan är kritiska till statyn. Som uttalad kommunist är Lasse Diding ingen lämplig donator. Ett ja till statyn väcker frågor om vem som styr över det offentliga rummet.
HN:s rundringning visar att statyn i nuläget möter minst fyra nej, minst fyra ja och tre politiker som tvekar in i det sista.
