Hattar vi minns och glömt

Huvudbonaden har alltid förmedlat budskap om samhällstillhörighet och yrke. Den här gången tar vi en titt på museets hattar.

ANNONS
|

Hallands Kulturhistoriska museums magasin innehåller massor av kul men glömda föremål. Det är väl bara att välkomna er till hatthyllan. Här finns bland annat en komplett barnmorskedräkt.

Den eleganta skapelsen ovan bars av Mathilda Ranch (1860-1938). Hon var fotograf och den kanske största kvinnliga profilen i Varbergs tidiga företagshistoria. Tänk att Mathilda gick omkring med stolta steg med den här fantastiska huvudbonaden 1891. Kreationen är en liten nätt ”bakelse” i brun sammet med plym, pärlor och sidenband.

Officershjälm

Den respektingivande kasken till höger känns mer aggressiv. Kasken är av 1845 års modell för officerer i vid indelta infanteriet. Fram till finns tre kronor på blå emalj med förgyllt serafimerband. En indelt soldat var anställd inom indelningsverket. Vilhelm Moberg beskriver det i boken Raskens.

ANNONS

Containerfynd

Ni ser en form av stråhatt till höger. Den är som många andra föremål på museet skänkt av givmilda personer. Den aktuella sommarhatten hittades i en container av Peter Börjesson. Karl för sin hatt lämnade han in den stilfulla huvudbonaden till museet. Hatten fick därmed ett lyckligt öde. Den kom med i VP i stället för att hamna på sopförbränningen.

Stinsmössa

Statens Järnvägar hade 50 000 anställda kring 1950 (nu är de 4 500) och var då Sveriges största arbetsgivare. Det finns en hel del föremål som är skänkta av Hans Kindgren. Stinstillhörigheterna användes av Hans far Gösta (1915-1991) men även av farfar Bror (född i Järvsö, död i Varberg 1977).

Stinsmössorna användes under tjänstgöring på järnvägsstationerna i Åskloster och Väröbacka. Gösta växte upp i Åskloster och arbetade på SJ efter realexamen i Varberg. Han var placerad i Varberg sedan 1950-talet fram till pensionen 1980.

Fler huvudbonader finns på www.digitaltmuseum.se.

Den här artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS