En av de varma vårdagarna möter vi honom i hamnområdet ute på Getteröns marina. Mitt bland stora plastbåtar ligger hon upplagd, den 102-åriga skönhet som Lennart har ärvt efter sin far. En segeljulle med sprisegel som är fem meter lång.
– Han köpte henne när han var 17 år och hade tjänat ihop lite pengar som målare. Då bodde han på Smögen men tog sig ut till varvet i Kungsviken på Orust där båten byggdes.
Blivande fru
Med båten seglade Lennarts far mellan Smögen och Lysekil där hans blivande fru, Lennarts mor, bodde som flicka. Båten blev en ögonsten och senare en samlingspunkt för far och son som ägnade många soliga vårdagar med att skrapa, slipa och lacka båten inför sommaren. Först låg båten i Smögen men flyttades senare till Göteborg.
– Min pappa hade tänkt att ta hem båten till trädgården och plantera blommor i den när han blev gammal men när han blev sjuk tog jag över båten och fraktade ner den till Varberg. Jag har haft båten här i 45 år nu.
Det märks att Lennart är stolt över att hålla båten i gott skick. Men han gillar inte att överdriva.
– Det finns ingen anledning att lacka sex, sju gånger. Det här är en bruksbåt och inte en möbel. Jag tycker att det räcker med en omgång lack.
Proceduren upprepas
För att få båten sjöduglig måste den först tätas.
– En så här gammal båt läcker. Jag fyller den med vatten några gånger så att träet hinner svälla före sjösättningen.
Någon risk för att båten skulle sjunka ser han inte.
– En träbåt sjunker aldrig helt, hävdar Lennart.
Under åren har han arbetat fram en procedur som upprepas från år till år. Först målar han båten invändigt för att färgen ska hinna torka.
– Sedan kan jag stå i båten och jobba när jag slipar relingen och fördäcket. Durkarna målas med en blå färg och botten under durkarna får sig en strykning bestående av kokt linolja och balsamterpentin.
Målar snobbranden
Därefter slipas utsidan på båten och lackas.
– Allra svårast är att måla botten på utsidan eftersom det är där som det är svårast att komma åt. Till viss del måste jag ligga på rygg och jobba. Det sista jag gör är att måla snobbranden som löper längs vattenlinjen då båten ligger i sjön.
Nattemperaturen måst gå över tio grader innan han sätter igång för att färgen ska torka bra. En vecka tar jobbat att få båten iordningställd men Lennart ser det lite som terapi. När solen skiner och våren närmar sig är det skönt att kunna jobba utomhus. Många frågar honom om båten och han får berätta sin historia.
– Jag känner mig lite som en kung här. Jag är stolt över att ha en gammal fin träbåt.
Många träbåtar försvann under 70-talet, då det blev populärt att plasta båtarna på utsidan.
– Det verkade vara en bra idé då men gjorde att träet slutade andas och ruttnade.
Många skrotas
Än så länge har Lennart, som nyss fyllt 82 år, ingen tanke på att lägga av men det kommer en dag då han behöver släppa taget om båten.
– När beror på hur pigg jag är och hur länge jag orkar. Det är roligt om någon vill ha en gammal träbåt på över hundra år. Många träbåtar skrotas och sågas upp vilket är synd för så här fint virke finns knappt att få tag i idag, säger Lennart Mattsson.
