Belgiska Brabanthästar, Ardennerhästens mindre kända kusin, är ovanliga i Sverige. I hela landet finns det bara ett tjugotal individer, och en handfull av dem är i Jessica Bergqvists och Thomas Karlssons ägo.
Paret, som driver ett mindre lantbruk i Grimetontrakten, använder sig av de stora och kraftfulla hästarna när de gallrar i skogsområden som är för känsliga för moderna maskiner.
– Belgiska hästar ska vara starka, men också lugna och arbetsvilliga, säger Thomas Karlsson, och fortsätter:
– Ross var lugn, men han hade inte riktigt gnistan att vilja ge det där lilla extra. Det gick absolut att använda honom i skogen, men samtidigt strävar jag hela tiden efter att ha topplaget. Det är som vilken arbetsplats som helst, man vill ha de som är bäst på att jobba.
”Honom ska vi ha!”
Som arbetshäst betraktad var Ross inte fulländad, och Thomas och Jessica funderade på att i stället låta honom bli skolhäst på Varbergs Ridgymnasium, där Jessica jobbar som lärare. Men planerna hann aldrig sättas i verket.
Thomas la ut en balinplastare till försäljning på nätet, och i samma stund tog Ross livsbana en annan riktning. Mannen som kom för att titta på inplastaren visade sig nämligen ha goda kontakter inom hästvärlden.
– När han fick syn på mina belgare glömde han helt bort inplastaren. Han berättade att han hjälper Beridna Högvakten att ta in hästar, och frågade han om han fick ta med sig en delegation från Stockholm för att komma och titta på våra Brabanter.
Två veckor senare stod chefen för Beridna Högvakten på gårdsplanen med sitt följe, och när de fick syn på den vänlige jätten Ross – 175 centimeter i mankhöjd – blev de eld och lågor.
– ”Honom ska vi ha!” sa de, berättar Thomas.
Efter att ha funderat på saken valde Thomas och Jessica att tacka ja till erbjudandet. Men innan Ross kunde ta värvning i kavalleriet var han först tvungen att drillas.
– Min dotter Frida skötte träningen efter Försvarsmaktens önskemål. Ross fick vänja sig vid att ridas, och eftersom han var tänkt att gå som pukhäst hängde hon på honom stora trummor som hon bankade på, berättar Jessica.
”Han är ju en pajas”
Inskolningen gick som en dans, berättar Jessica.
– Ross är en behaglig typ, han tar det mesta med ro och ser positivt på saker och ting. Det gick extremt enkelt, han var en naturbegåvning.
Och efter ytterligare några månaders träning i Stockholm är Ross Af Breavad nu en uppskattad medlem av Beridna Högvakten.
– De är jättenöjda med honom. Han är ju en pajas och tycker om att vara med där det händer. Han är som klippt och skuren för jobbet.
Ross nya hem, Beridna Högvaktens stall på Östermalm, är också femstjärnigt, fortsätter Jessica.
– Vi fick en rundvisning när vi körde upp med Ross. De har ett stall och ett ridhus som alla skulle vilja ha. Det är extremt fint, både för hästarna och för de som jobbar där. Ross trivs fantastiskt bra.
– De tvättar och putsar honom för jämnan. Han älskar det!
