Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/1

Grytan i brottet – en helig plats

Varbergs Sims verksamhet är som en blomsterrabatt. Föreningen blommar ut när Simstadion öppnar.

I helgen avgjordes den riktiga sommarklassikern av alla tävlingar i Varberg. Bockstensdoppet i simning är en tävling som är svårt att inte älska. I den stekheta grytan har tiotusentals riktiga Varbergsbor ett minne av sedan simskolan.

Det är här alla våra framgångsrika tagit sina första simtag. Mängder av svenska simstjärnor har en karriär som passerat det gamla brottet som en gång var en bassäng med svart botten.

Nya generationer tar över. För 60 år sedan var Kalle ”Badis” en av de klassiska simtränarna som förde Kate Jobson till EM-guld ’58.

I dag är Jula Nyqvist en av klubbens tränare. När vi möter upp vid den lilla betongplatån i nordöstra hörnet finns även en grupp unga simmare som även tar sig an och leder yngre simmare.

Det har varit dystra tongångar i Varbergs Sim efter rivningen av det gamla vinterboet på Håsten. Men det är numera en yttre påverkan som det inte går att göra något åt. Bara man fokuserar rätt.

Om ett par år ska det stå en ny simhall. Tills dess väntar pendling till simhallen i Veddige.

Simklassiker

Bockstensdoppet avgörs för 48:e gången. Tävlingen är inte riktigt lika stor som tidigare men det är inga större förändringar.

– Det känns bra. Vädret har varit underbart och resultaten har varit väldigt bra, säger Julia Nyqvist.

Här finns klubbar från hela Sverige samt Norge, Danmark och Dubai.

– Det är kul med internationellt.

Vad betyder tävlingen för klubben?

– Väldigt mycket. Det är den största intäkten vi har. Vi får pengar och det behövs.

På grund av bristande halltider och kortare ersättningsbanor kan klubben inte bedriva simskolan i den omfattning som tidigare.

Hur pressade känner ni er eftersom ni bara kan leva ut med Simstadion?

– Väldigt mycket. Vi försöker komma hit tidigare som i maj. Man kan göra mer när vi väl kommer ut. Men Veddige är Veddige. Det är bättre än ingenting, men det är inte optimalt. Vi försöker få det att gå runt och vi är beroende av ungdomsledare. Det är inte alla som kan ta sig dit, om de inte redan bor där. Föräldrar får skjutsa och bussarna går inte alltid så att det passar vår verksamhet. Det funkar men det är svårt. Har vi inte ledare till grupper måste vi ställa in. Vi får arga föräldrar som ibland väljer att inte komma tillbaka i stället.

Märker ni att tiderna inte förbättras i den grad ni upplevt tidigare ?

– Oftast utvecklas ungdomar rätt bra ändå. Men vi märker ju att utvecklingen har gått långsammare om vi jämför med vid den här tiden förra året, säger Julia Nyqvist.

– Vi tappar även nya tävlingssimmare som inte vill åka till Veddige. Det är inte kul att träna där. Det blir senare kvällar.

Tävlar ni mer?

– Nej, vi har plockat bort en del tävlingar som ligger utanför distriktet, men vi försöker ändå få kvalitet på de tävlingar vi åker på. Vi sparar. När simskolan blir lidande blir även tävlingssidan lidande. Vi får spara in helt enkelt.

Det finns ungdomar som älskat att göra sin första tävling på lång bana. Vilken glädje ledare och föräldrar har fått se.

– Vi har haft några som haft jättekul. Det är viktigt att barnen får en första positiva upplevelse.

Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten