Det beslutet ångrar inte paret Ros-Marie och Bosse Börjesson. Grisar, potatis och grönsaker byttes mot gräs. Samtidigt slutade Bosse arbetet som anläggningsarbetare. Det var fem år sedan. Ros-Marie slutade som kontorist på Munkagårdsskolan.
Svensgården utanför Tvååker har funnits i släkten sedan den byggdes 1860. Förutom tio år (innan en morfar i släkten köpte tillbaka paradiset på den karaktäristiska slätten) har gården mellan Ängarna och Moarna varit i familjens ägo.
Paret Börjesson drev i början lantbruk. De insåg att det krävdes en satsning och upprustning för att kunna fortsätta bedriva verksamheten. Krav ställdes på båsens storlek. Det innebär dyra lån och eventuell anställning av folk.
– Då sa jag stopp. Jag tyckte att det skulle tappa charmen, säger Ros-Marie.
Bosse Börjesson:
– Rådgivare var sura, ja, nästan arga: ”Det är inte du som ska sluta. Det är de som inte kan yrket som borde sluta”. Vi hade en jättebra produktion, men det skulle innebära dubbelt så mycket arbete och inte så mycket större inkomster.
Det byggs massor i kommunen och trädgården är en viktig del för många nybyggare. Många trädgårdsälskare söker en vacker gräsmatta. De nöjer sig inte med att mattan är mossgrön och mjuk. Men det tar tid att etablera en gräsmatta om man sår själv. Många saknar tålamod. Att vänta ett halvår innan rötterna tål spark, spring och lek är inte alltid ett alternativ.
Att anlägga ny färdig matta kostar upp till 50 kronor kvadraten. Det blir därför betydligt billigare att så själv, men det var det där med tålamod.
Att anlägga en egen gräsmatta kan ta ett halvår. Proffsodlare har en väntetid på 1,5 år innan gräset håller ihop och kan rullas.
– När vi klipper tar vi inte bort klippet. Det får multna ner och det gödslar samtidigt, säger Bosse.
De tillför flyt- eller fastgödsel från Olof Larsgård.
Är odlingen ekologisk?
– Nja, inte helt ekologiskt. Vi får inte använda särskilt mycket bekämpningsmedel. Det är väldigt begränsat när det gäller fotbollsplaner, vad man får använda. Man kör konstgödsel kanske tre, fyra gånger om året.
Förra sommaren var kämpig för alla som gillar grönt gräs. Torkan krävde handkraft och bevattning. I trädgårdarna innebar bevattningsförbudet att många mattor tog stryk.
Att klippa gräs är en av de mest laddade sysselsättningarna i en familj. Vem i hela världen skulle fixa att tygla en gräsmatta stor motsvarar ungefär 25 Varbergs torg?
– Det är en härlig syssla att klippa gräs. Du kan bara sitta och titta på naturen. Det är hur härligt som helst, hävdar Ros-Marie.
Ja, ja. Det går väl an med en klippare på sex meter mellan ”vingspetsarna”.
Börjesson säger att det är bäst att så på hösten. Det är också perioden när Bo och Ros-Marie kan pusta ut. Bruket tar en paus. Bosse lever med sitt jordbruk, en skön känsla som man kan ana finns hos de som växt upp med det jordnära.
– Hösten är det allra bästa. Man kan summera, se hur det har gått och ställa in sakerna. Det där är nog medfött.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Varbergsposten
