Gerts samlingar ska forma ett nytt lokalmuseum i Flähult

Drivande krafter är livsviktiga för landsbygden. Gert Gustafsson förändrade vanorna. Nu står han med föremål tillräckligt för att bygga ett nytt museum i bygden.

ANNONS
LocationRolfstorp, Åkulla||

Bara att ta sig till bygden uppför backen efter Rolfstorps kyrka innebär en harmonisk inre resa. Folk som har besegrat backen upp mot Mute by att göra brukar slarvigt kalla stigningen Obbhultabacken.

– Vi säger Lambobacken, men den kallas också Mute Li, säger traktens store historiker Gert Gustafsson och fortsätter:

– Jag ska ringa Vägverket och be dem rätta till skylten vid vägen. Det står Obbhult. Obbhults gård ligger i Linnarp.

Området Mute sträcker sig från Rolfstorps stationssamhälle i väster mot Bockstens mosse.

Antagligen hastades namnet fram av Statens Järnvägar. Den statliga myndigheten bestämde mer eller mindre vad stationerna skulle heta. Obbhults gård låg i närheten. Då blev stationsnamnet Obbhult. De 200 invånarna som för ett par sekler sedan bodde i Linnarp, Mute by och Flähult fick mata i sig att de bodde i Obbhult. Nu är det kanske 25 kvar i bygden som inte har samma drivkraft i frågan som Gert.

ANNONS

Gert Gustafsson har tagit över släktgården i Flähult. Den ligger nära vägporten vid den gamla banvallen som blygsamt smyger förbi en av byggnaderna. Gården i sig har han hittat anor sedan 1700-talet. Det fanns spår av danska namn bland de som bodde på gården.

Trots att Gert, 67, har möjlighet att varva ned på arbetstempot kör han på. Han har tid för det. Supandet har han lagt ner.

Det finns tragiska händelser som han försöker röja undan genom att fokusera energin på viktiga saker. På en arbetsplats satt arbetskamraterna och slog vad om Gert skulle vara full när han kom till jobbet. Nu slipper Gert umgås med människor han inte behöver ha i sin närhet.

– Det finns många i samhället som mår dåligt. Man blir redan dömd. Många kan nog inte försvara sig om man inte står högt i samhället.

Den gamla ladan, grisboxarna och maskinhallarna är fyllda av lokalhistoria. Här finns exempelvis träbänken som en gång stod i Obbhults station. Köket från Åkulla station är arrangerat som det en gång stod. Här finns dessutom en massa minnen från traktens skolor och företag i i bygden.

Gert var nio när rälsbussen slutade att rulla förbi 1961.

ANNONS

– Jag åkte med den sista turen. Annars brukade släppa av oss här vid gården. Men vi tvingades gå på i Åkulla, minns Gert.

De som har en kärleksfull historias till bygden upplever en andäktig känsla. Det är viktigt för traktens historia att föremål bevaras.

– Jag hade tänkt öppna i år, men pandemin sätter nog stopp för det.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS