Rivningen av det Gerlachska huset föregicks av en proteststorm. Mikael Bonde, grundare av Varbergspartiet, var en av de ungdomar som gick i täten för det upprop som arrangerades. I dag sitter han som politisk vilde i kommunfullmäktige, då var han 19 år och gick på Peder Skrivares gymnasium.
– Vi hade gjort egna plakat i skolan. Vår teckningslärare, Lennart Linjer, var väldigt engagerad och hjälpte oss. Jag minns att färgen inte riktigt hade hunnit torka innan vi gav oss iväg och vi fick klä in plakaten med plastfilm. Folk gick man ur huse för att demonstrera och vi fick in 3500 namnunderskrifter och det var långt före de sociala mediernas intåg.
Kom från Tyskland
Hugo Gerlach var en tysk immigrant som startade Hugo Gerlach granitindustri på 1800-talet i Varberg. 1887 började han projektera för en ny bostad till sig och sin familj – och det var inte vilken bostad som helst. Direktör Gerlach anlitade två av Västsveriges mest framstående arkitekter, Adrian C Peterson och Hans Hedlund. Den senare har bland annat också ritat Dicksonska folkbiblioteket och det första stadsbiblioteket i Göteborg.
– Riksantikvarieämbetet har beskrivit det Gerlachska palatset som en av de finaste patriciervillorna i Sverige. Jag tror inte att man hade kunskap om vilket enormt arbete som låg bakom att bygga det, säger Mikael Bonde.
– Jag minns att jag satt på läktaren på kommunfullmäktiges möte och hörde en politiker säga: ”Inte ska väl kommunen köpa ett hus som ägts av en rikeman”. Men det är ju för dem som har byggt huset – för stenhuggarna och de andra hantverkarna som har skapat stuckaturer, träarbeten och annat – som man bevarar ett kulturhus.
Gick genom staden
Det var en mörk kväll i november 1976 som demonstrationståget gick genom stan. På protestplakaten hade ungdomarna skrivit slagord som ”Gör ej grus av Gerlachs hus”
Rivningsbeslutet hade föregåtts av flera turer. Till en början var det tänkt att ett varuhus skulle uppföras på tomten, men detaljplanen satte stopp. Det var också på tal att kommunen skulle ta över. Köpesumman var satt till 1 050 000 kronor, vilket motsvarar drygt 5,5 miljoner i dagens penningvärde.
Ungdomarnas förslag var göra ett kulturhus av fastigheten, men det ville inte kulturnämnden. Demonstranterna lyckades inte rucka på det politiska beslutet att riva.
– Jag tror att vi kom försent med auktionsgruppen. Men egentligen, om politikerna hade velat, hade de kunnat bordlägga frågan. Ingen tog oss på allvar. Saken var den att de ville riva, säger Mikael Bonde.
Kände tomhet
Känslan efteråt var tomhet och sorg, berättar han.
– Vi var förkrossade allihop. Ingen av oss var så revolutionär att vi kom på idén att kedja fast oss vid byggnaden. Vi hade hoppats att vi med fakta och dialog tillsammans med påtryckning från invånarna skulle kunna få politikerna att förstå att det var ett helgerån.
Platsen där det spektakulära huset en gång stått förvandlades till en parkeringsplats, en grusplan. På väggen till det angränsande huset sprejmålade någon ”Filiberts hörna”, som en känga åt kommunstyrelsens ordförande Filibert Hvalgren. Någon annan sprejmålade på grävmaskinen som rev huset. ”Låt bli Filbert svin”, var det kärnfulla och felstavade budskapet.
– Vid ett tillfälle då jag talade om Gerlachska huset och rivningen var det en djupt ångerfull man som hörde av sig. Det visade sig att det var han som fått i uppgift att riva, berättar Mikael Bonde.
Finns i Hollywood
Delar av inredningen – exklusiva parkettgolv, dörrar, fönster och natursten – såldes vidare.
– Ett antal kakelugnar såldes till rika filmstjärnor i Los Angeles. Andra gick till London. Där fanns ett fantastiskt innertak av ek i köket som också såldes, jag vet inte till vem, säger Mikael Bonde.
Rivningen av det Gerlachska huset har omtalats som den största kulturhistoriska skandalen i Varbergs historia. Och Mikael Bonde instämmer.
– Det var också då som min politiska karriär startade, säger han.
