Funkishjälpmedel från förr – och en glimt av pionjär Wifalk

Funktionshindrade får allt bättre hjälpmedel – även om det går sakta framåt. Vi tittar tillbaka på redskap som bevarats på Hallands kulturhistoriska museum. Och så hittar vi kvinnan som uppfann rollatorn – tidigare verksam i Varberg.

ANNONS
|

Apelviken har upplevt en märklig förvandling. Förr talades tyst om någon anhörig var placerad på Apelviken. I dag är det helt annorlunda sedan kustsanatoriet förvandlats till ett hotell.

I dag vill alla visa att de är vid Apelviken.

En bråkdel av de hjälpmedel som användes på Kåsa finns bevarande på Hallands kulturhistoriska museums magasin.

Käppar och kryckor finns. Här hittar vi också rullstolar i flera modeller. Mycket tillverkades på bandageverkstaden som fanns i närheten av fastigheten mot Subbe fyr. I verksamheten arbetade många personer som verkligen brann för yrket.

Vi har pratat med en av dem som vill vara anonym.

ANNONS

– Jag klev ur taxin vid Kåsa och hade aldrig varit i Halland tidigare. Det blåste jädrar i mig, så jag fick knappt upp dörren. Det blåste grus i ögonen i stranden. Var har jag hamnat? Men jag blev kvar.

Att jobba på bandageverkstaden var ett kall. De som jobbade där blev kvar länge.

– Man blev god vän med många patienter. Därför fick man veta saker som ingen annan visste.

Det var ett hysch-hysch kring många föräldrar med funktionshindrade barn.

– Det humana tänket fanns inte riktigt då, att människans behov är att känna närhet och träffa sina anhöriga. Man motsatte sig inte det en läkare sa alla gånger. Man lämnade in barn på en institution och kanske såg man dem aldrig mer, säger Kristina Brixson, chef på föremålsavdelningen vid Hallands kulturhistoriska museum i Varberg.

Aina Wifalk var den idérika kvinnan som åstadkom massor under sitt korta liv. Hon studerade till sjuksköterska men drabbades av polio. Det gav henne svåra problem med gången. Hon var dock en kreativ uppfinnare till rollatorn. Och det intressanta för oss: Hon tjänstgjorde i Varberg. Vi letade efter hennes namn i arkiven och hittade henne.

ANNONS

I Kustsanatoriet Apelvikens årsberättelser finner vi att Aina var verksam som kurator under åren 1963-68. I Västerås har hon en gata uppkallad efter sig. I Varberg är hon i det närmaste bortglömd. Många av de som träffade henne under de fem åren på sjukhuset är borta.

Hon tog inte något patent efter uppfinningen på 1970-talet utan kopplade in ett företag som skapade en prototyp till produktion på tre år. Hon ville inte att man skulle tjäna pengar på en idé som gagnar många. Det tänket känns rätt avlägset i dessa dagar. Wifalk fick royalties för uppfinningen. Strax innan stod det i Vestmanlands Läns Tidning ”Uppfinnare husmodersbelönas”.

”Jag begriper inte varför jag får den här husmodersbelöningen. Jag är ju ingen husmor och har inte massor av barn”, sa hon enligt sajten Teknikhistoria.

Aina Wifalk (1928-1983) avled bara några år senare i cancer.

Tyvärr finns inga rollatorer av äldre modell i Hallands kulturhistoriska samlingar.

Artikeln har tidigare publicerats i Varbergsposten

ANNONS